Arbetslös eller inte?

Just nu är jag i en så kallad gråzon. Jag har inte fått min lön men är inte varslad vilket betyder att jag inte kan gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig arbetslös. Jag kan inte heller få A-kassa och jag måste gå till jobbet trots att ingen lön har kommit. Antingen är H helt dum i huvudet eller sabla smart. Mitt fack har i alla fall kontaktat en jurist i Stockholm så förhoppningsvis händer något snart.

Vad händer annars? Hm, få se.....nä inget annat händer. Allt kretsar runt denna skit och jag är väldigt less.

Arg, ledsen, fattig och arbetslös

Det har varit en tung dag idag, tung och trist. Jag vet inte ens hur jag ska börja men i morse fanns i alla fall ingen lön på mitt konto som huvudmannen hade lovat (kallar han numer för H). Jag visste att facken och H skulle träffas i Gävle idag för att förhandla om oss anställda. Tydligen hade H kommit dit och spelat "tyck synd om mig" kortet. Han hade snyftat och meddelat att det inte fanns pengar att betala ut löner till oss anställda. Sen hade han gått in på sitt privatliv och meddelat att han låg i skillsmässa (vem bryr sig?!). Som tur var lyckades han inte lura våra fackpersoner. Mötet kunde inte avslutas på ett bra sätt utan avbröts med orden att H skulle åka till jobbet för att ge oss varsel om uppsägning.

Mitt fack ringde mig och meddelade att H var på väg och vad han skulle göra. Jag fick även den trista nyheten att det kunde ta minst en månad innan den statliga lönegarantin börjar gälla. Detta innebär att jag är helt utan pengar nu och minst en månad framöver. Jag har ingen rätt till A-kassa eller socialbidrag....tjoho. Sen ringde H och meddelade att han skulle posta våra varsel, vilken fegskit!

Fast detta är inte det värsta! Det värsta är att H återigen vinner och det är såååå sabla trist. Han vet att mitt samvete inte klarar av att jag bara lämnar jobbet och skiter i ungdomarna. Han vet att jag kommer att arbeta gratis. För så är det, jag kommer inte att kunna gå hem och överlämna allt till H för jag vet att han kommer att strunta att göra det. Vilket leder till att alla elever hamnar i kläm. Egentligen behöver jag inte gå till jobbet då jag ej har fått lön men vilken människa klarar av tanken att man har förstört 42 elevers framtid.

Mitt i all denna skit ringde rektor från skolan i Luleå och undrade hur jag skulle göra. Jag kunde inte säga att jag ville tacka nej, det gick inte. Jag sa att jag inte hade bestämt mig då det fortfarande var så turbulent i Gävle. Orden lämnade inte stämbanden, hela kroppen skrek att jag inte kunde tacka nej just nu.

Vad vill ödet mig??????

Fästingsattack

I morse kl 03.15 satte jag mig på cykeln hemmåt efter vår gravöl, solen lyste och fåglarna kvittrade. Rackarns vad roligt jag hade, trots allt så är det ett härligt gäng som jobbar på skolan. Vi åt gott, lekte lekar, talade sanningar och snackade skit om vår huvudman.

Det var dock inte lika roligt i morse när jag fick kliva upp kl 8.00 (4 h sömn) då Martin åkte till jobbet. Tjoho vad pigg jag var och inte blev det bättre av att jag märkte att Moa minsann hade en fästing bakom örat. Jag panikringde till Sara och Daniel där Daniel gav mig lite tips på smör och pincett. Jag tänkte ta saken i egna händer och slita ut den men jag fegade ur. Som tur var kom Sara förbi som ringde sin mamma läkaren, oljade in och slet ut den otäcka insekten. Hujja vad vidrigt!! Jag var livrädd att jag skulle lämna kvar huvudet och att Moa skulle få någon otäck sjukdom. Det är tur att man har så underbara vänner.

Nu sitter jag och dötittar på teveapparaten efter en ganska lugn men långtråkig dag. Det värsta är att morgondagen blir exakt desamma. Martin är på jobbet hela dagen och jag hemma med Moa. Det är inte så att jag inte gillar att umgås med min underbara dotter, jag skulle bara vilja mysa med hela familjen. Ja ja, övertiden resulterar i mer semester i sommar.

Gravöl

Snart ska jag bege mig till en kollega för att dricka lite gravöl. Vi sörjer över vår uteblivna lön men lite fira blir det nog också då en uteblivna lönen sätter bollen i rullning. Det är bara så typiskt att jag snart ska sätta mig och min familj på ett plan till Thailand. Vår första semester ihop och jag är utan pengar....jippi!!

Min söta goa vän Therese fyller 31 år idag!!! Synd bara att hon är så rackarns långt borta och att vi syns för sällan. Jag fick i alla fall gratta henne över telefonen.

Nu vill den förkylda gumman ha vatten och visst ska hon få vatten

Anti

Idag är jag verkligen ANTI!! Hm, trött och grinig. Sitter just nu i soffan och ser Findus & Petsson med Moa men inte ens det piggar upp (kan bero på att jag kan filmen utantill *ler*)

Moa har en massa snor i näsan och hostbaciller i halsen. Jag fick hämta henne tidigare på dagis idag då hon inte riktigt orkade vara kvar. I morgon ska jag nog stanna hemma med henne även fast hon kanske skulle ha orkat vara med mig på jobbet. Det handlar nog egentligen om att jag inte orkar vara på jobbet. Vi får se hur det känns i morgon.

I morgon ska ev. min lön komma. På ett sätt skulle det vara skönt om den inte kom för då kan huvudmannen hälsa hem och gå i konkurs. Fast det skulle även underlätta om lönen kom då vi snart ska utomlands samt betala räkningarna. Jag pratade med huvudmannen idag (han svarade äntligen när jag ringde) för att kolla om vi kanske skulle få tillbaka telefonen (den är avstängd då räkningen inte är betald). Han menade att vår lön kanske var viktigare eller vad trodde jag. Jag fattar inte hur han tänker och jag förstår inte hur han kan få fortsätta så här. Han är en tönt och jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa honom.

Våra skatter och sociala avgifter är inte betalda. Vi är dessutom oförsäkrade eftersom han inte ens har betalat minimiförsäkringen på 250 kr/anställd.

Nä nu blev jag ännu mer ANTI!!

Pengarna rullar

När man åker på semester är inte bara pengarna till resan som ska betalas. Just nu rullar mina pengar iväg, det finns många hål som ska fyllas. Sprutor mot gulsot 2500kr, pass 800kr, solkräm 300kr (3 olika styrkor), resan till Arlanda 620kr samt ny bikini.

Rackarns vad dyrt det är att vila upp sig...

Kaffetörstande gräsänka

Jaha, då var jag själv igen. Martin har åkt på tjänsteresa till Tyskland och kommer hem på onsdag. Hm, känner mig redan trött och han har bara varit borta i 12h....ja ja det går säkert bra.

Ha ha ha ha, ser just nu på "Emmas värld" på kanal 5. Emma befinner sig just nu i samma pool som jag gjorde på Gran Canaria 1996.

Idag har jag och Moa varit i Boulognerskogen tillsammans med Johanna, Atle, Sara, Daniel, Maja, Sandra, Krister och Samuel. Det var fårens dag idag och vi har tittat på får-och hundvallning, fårklippning, fårrace och ätit fårkorv. Fast innan vi kom till fåren så hade vi en trappinsident. Moa gick i trappen med sina gummistövlar och snubblade. Hon for rakt in i väggen med huvudet före 5 trappsteg ned. Aj aj, det gjorde ont och Moa gallskrek medan jag hade dåligt samvete för att jag inte höll henne i handen. Som tur var gick allt bra.

Just nu sitter Moa i sängen och leker med alla sina leksaker medan snoret och hostan närmar sig. Hon håller på att bli förkyld och jag är rackarns kaffesugen. Det verkligen vrider sig i kaffetarmen....en kaffe med varm mjölk...MUMS. Hm, måste försöka komma ihåg hur ont i magen jag får av kaffet. Jodå, jag kommer ihåg men inte rackarns försvinner suget.

Jag måste komma ihåg att köpa välling i morgon för annars är katastrofen nära. Undra hur vi ska lösa vällingkruxet i Thailand? Moa har en liten speciell välling då hon är allergisk mot mjölk. Man måste koka den på spisen vilket försvårar det hela.

Nä nu har Moa ledsnat på snoret och ropar efter mamsen...

Polisanmäld

Japp, jag är polisanmäld tillsammans med mina kollegor och flertalet av elevgruppen. Tjoho!!

För att göra en mycket låååång historia kort:
en elev kände sig lite kränkt av några elever, mamman pratade med mig, jag pratade med vissa elever, huvudmannen blandade sig i, mamman började tro på huvudmannen, huvudmannen gjorde en polisanmälan på eget bevåg, anmälan visade sig vara felaktig, huvudmannen sa att han var felciterad (hm, det sista man gör när man gör en polisanmälan är att läsa igenom och kvittera), jag pratade med mamman, mamman förtvivlad, jag redde upp skiten = allt är nu ok förutom att polisanmälan fortfarande är kvar.....

I morgon är det helg och det ska bli sååååååå skönt. Jag ska inleda helgen med ett besök hos Sandra. Där ska jag, Moa, Sara och Maja mysa. På lördagen har vi inga ännu inga planer (det känns dock som om det är något vi ska göra men som jag inte kommer ihåg) men på söndag ska jag fika med Johanna.

Gött mos

Hotbild

När jag klev av tåget i morse kändes det helt okej, jag hade hittat nya krafter till vår kamp mot vår huvudman. Tyvärr försvann dessa krafter så fort jag klev in genom skolans dörr.

Huvudmannen var på plats och hade informerat personalen om att vi skulle bli uppsagda och att han skulle stänga skolan då det fanns en hotbild. Hotbilden var att det skulle finnas elever och föräldrar som kände sig hotade för att de var positiva till en flytt till Oxelösund. Ahhhhhhh jag blir galen. Det finns ingen hotbild! Vi i personalen låter ALLA elever utrycka vad de tycker och tänker. INGEN, varken elev eller personal har försökt få elever att ändra sin åsikt. Vi är för sjuttsiken utbildade lärare inga diktatorer.

Varken Skolverket eller våra fackföreningar har hjälpt oss och det underlättar inte att våra telefoner är avstängda (räkningen är ej betald). Det jag har fått reda på är att jag måste stanna på jobbet eftersom jag annars kan anklagas för arbetsvägran.

Patric gör allt för att hindra oss i personalen men tyvärr drabbar detta bara eleverna.

Nä nu är jag less, ni får läsa mer i arbetarbladet och gd. Vi finns även på lokalnyheterna i SVT och TV4 (gävledala).

SSAB i hjärnan

När jag var yngre brukade jag och min vän L8 (ett roligt ord för Lotta) hitta på roliga ord och SSAB i hjärnan betydde att man hade hjärnverk (järnverk=SSAB). Ja, jag vet otroligt långsökt men just då var det mkt roligt.

Just nu har jag SSAB i hjärnan, tankarna står inte still. Varje sekund maler tanken om vad sjutton jag ska göra? Det finns så många OM...vad händer om Gävle kommun säger nej till ekonomiskt stöd? Vad händer om Skolverket säger ja till en flytt av skolan till Oxelösund? Ahhhh jag håller på att bli galen.

Vad har jag för möjligheter att stanna kvar i Gävle om allt skiter sig med skolan jag jobbar på nu. Ska jag börja springvikariera igen, eller finns det några andra jobb? Ska Martin offra sin karriär på sitt jobb så att jag kan göra en karriär i Luleå? Kan jag veckopendla fram och tillbaka till Luleå?

Vad gör jag med alla otroligt härliga människor jag har träffat i Gävle? Mina underbara vänner som jag värderar så högt. Människor som tar mig för den jag är och accepterar mina svaga sidor. Sara, den förstående, lyssnande och underbara som inte skräms av min ärlighet. Sandra, den sprudlande glädjespridaren som också accepterar mig och min kantighet. Johanna, spegelbilden av mig själv vilket gör att vi förstår varandra trots att vi inte träffas så ofta. Katarina, den goa söta tjejen som gör Thomas lycklig. Thomas, räddaren i nöden som alltid har funnits (känns det som i alla fall) Frida, den söta och brutalt ärliga tjejen som ibland även skrämmer mig med sin ärlighet *ler*. Sist men inte minst har vi mammamaffian som jag aldrig skulle ha klarat mig utan, ett underbart stöd under en turbulent tid av mitt liv. Sen finns det andra människor som jag nyss har träffat och som jag gärna vill träffa fler gånger.

Självklart har jag även fina härliga vänner i Luleå men jag vill inte välja.....

Och nu?!

Jobbet är mitt om jag vill ha det.

Skolan är fantastisk och jag har världens möjligheter där men den ligger i Luleå. Vad sjutton gör jag nu? På måndag avgörs det om vi har möjlighet att ta över skolan jag jobbar på eller inte. Det är vinna eller försvinna. Vinner vi stannar jag helt klart i Gävle men skulle vi förlora har jag ingen ANING om vad jag ska göra.

Suck.......

Semester

Nu snart sätter vi oss på tåget till Luleå. Jag och Moa ska dela en liten brits i 12h...jippi! Min mamma frågade om det var något speciellt jag ville ha när jag kom fram. Jag svarade: "sovmorgon"

Idag orkar jag inte skriva om jobbet för just nu har min semester börjat och jag ska bara njuta och förstås gå på en intervju som då var syftet med denna tripp. Hm, den höll jag på att glömma, jag kanske skulle ta med mig mina betyg.

Fast jag måste säga att tåg är väl inte min favorit precis, speciellt inte de där vidriga kuddarna man får låna. Jag brukar alltid tänka att det är någon snuskperson men löss och flottigt hår som har haft kudden före mig....urk!

Ja ja, jag kanske hör av mig under min semester. Kram på er!

Livstecken

Jag lever, jag lär mig och jag utvecklas för varje dag som går på stället jag jobbar. Idag har jag lärt mig vad "gripa efter det sista halmstrået" betyder. Det betyder att någon kan börja fabulera ihop historier som inte är sanna som en sista utväg. Idag fick jag veta att det var jag som avbeställde lunchen till eleverna och att det är jag som uppviglar eleverna och föräldrarna mot huvudmannen. Hm, få se nu.....jovisst kan jag avbeställa lunchen men till vilken nytta?? Sen att jag kör en uppviglingstaktik är rent förtal. Hade inte dessa elever funnits och bett mig om hjälp hade jag slutat på det där skitjobbet för länge sedan.

Vad händer annars i mitt liv. Jo, jag har beslutat att åka på intervjuen i Luleå så jag och Moa får en liten minisemester tillsammans med mina föräldrar. Jag tar tåget på torsdagskväll och kommer hem igen på måndag morgon. Rektorn på friskolan i Luleå ville inte ha ett nej som svar och erbjöd sig att betala resan, så off we go.

Hela familjen har även varit och tagit sprutor mot gulsot och fått skydd mot turistdiarré. Nu är vi skyddade mot det mesta. Nu gäller det bara att försöka få ihop en lista på allt de andra vi behöver.

Moas bästis Maja har åkt på vattkoppor och förhoppningsvis kommer den inte hit då vi inte vill riskera resan. Hade vi inte åkt till Thailand hade jag tagit med mig Moa till Maja så hon fick bli smittad. Det skulle vara skönt att ha det överstökat.

Just nu sitter Moa i sin säng och spikar på spikbrädan, hon vill inte alls sova. Nu har hon även hittat legot och hällt ut hela burken i sängen. Det rasslar härligt när hon snurrar runt. Min lilla söta gullunge!

Solsken

Det har varit en dunderhelg med solsken över våra huvud. Idag var det bara helt underbart, varma vindar och massa sol. Självklart innebar detta pangväder rött ömmande skin men det är det värt. Martin har röd näsa och panna medan jag ser ut som en flammig gris på armarna.

Idag var jag, Martin, Moa, Tomis och Kicki på Skidstavallen och hade picnic. Moa hittade en härlig smältvatten pöl som hon plaskade i. Vi åt lite goda smörgåsar och drack saft medan solen slickade vårt skin. Härligt, härligt.

I morgon börjar turbulensen igen. Vi står eventuellt utan el på jobbet och definitivt utan mat då den nya leverantören inte har fått betalt. Sen har äntligen bilfirman som hyr ut huvudmannens bilar skickat ut ett brev på att bilarna ska vara tillbaka i morgon senast kl 18.00...ha ha rätt åt honom. Huvudmannen ska även ha ett föräldramöte med berörda elever och föräldra och ingen i personalgruppen är bjuden. Fast det skiter vi i och kommer att gå i alla fall. Jag tor även att föräldrarna har meddelat pressen. Mötet ska vara ett övertalningsmöte tillsammans med den eventuellt nya huvudmannen i Oxelösund. Kommer att bli intressant värre. Just nu vill jag bara att skolan går i konkurs så skiten är över.

Snart börjar Nip Tuck, världens bästa serie. Jag bara älskar denna knepiga serie som handlar om skönhetsoperationer.

Vägskäl

Varför finns dessa svåra vägskäl? De ställer bara till en massa problem och tankeverksamhet. De gör att man inte kan sova på natten utan bara ligger och försöker visulera vad som händer om man tar just den ena vägen. Höger eller väster, vart leder vägen?!

I tisdags lämnade jag återbud till den intervju jag skulle ha i Luleå nästa vecka och kände mig nöjd med det. Jag var säker på att jag inte ville lämna Gävle, i alla fall inte just nu. Jag var även bombis på att situationen på mitt jobb skulle lösa sig till det bästa. Idag fick jag ett mail av rektorn på skolan jag nobbade i Luleå som löd så här: " Min fråga blir om det alldeles omöjligt för oss att ändå få samtala kring detta då jag har några förslag som kanske kan vara av intresse.
Det rör sig bl.a om dina erfarenheter som skolledare som vi skulle kunna ha användning av."

Jaha, vad gör jag nu?!

Till höger finns en eventuell karriär i Luleå, ett fast säkert arbete som garanterat ger mig lön varje månad. Till vänster finns en skola som kanske flyttar till Oxelösund, en galen chef, konkursanmälan samt ekonomiska svårigheter för mig och min familj. Fast till vänster finns även en möjlighet att ta över en skola och få driva den helt själv.

Jag inser just nu att det egentligen finns tre vägar......jag ger upp.

Var är du ödet?!!!! Hjälp mig

Aj aj

Det bidde ingen soppkväll för mig. När jag kom hem möttes jag av en gråblek man som fortfarande hade svår migrän. Stackare, ont i huvudet en hel dag. Så jag spenderade kvällen med Moa vilket var helt ok det med.

Full fart

Gävledalas alla media är här på skolan idag. Det snurrar av tv-kameror och bandspelare. Eleverna tycker mest det är jobbigt och vill inte svara på några frågor. Jag klappar händerna av förtjusning och hoppas det går undan.

Idag ska jag träffa min MammaMaffia grupp och äta lite god middag. Det är verkligen hur skönt som helst att träffa dessa mammor, en bra grupp. Det är dock lite trist att vi alla har börjat jobba igen, det blir glest mellan träffarna. Undra när vi börjar skaffa det andra barnet? Det kommer väl med en månads mellanrum...hihi

Nä, nu vill jag bara hem och dra täcket över huvudet, jag har en bultande huvudvärk (kaffeabstinens) och ett glödande eldklot i magtrakten (kaffeångor). Sen har jag ont i munnen av allt pratande med elever och föräldrar. Tjolahopp

Magkatarr

Hela gårdagen låg jag i fosterställning och tyckte sabla synd om mig själv. Eller det är inte hela sanningen för först trodde jag att jag var rackarns bakis. Vi hade en mycket trevlig Valborgsfest hemma hos oss med jättetrevligt sällskap, god mat och massor av god dricka. Lisa blev ganska överförfriskad i slutet av kvällen...pinsamt, 31 år gammal och går över gränsen. Hm, som tur var blev jag inte odräglig, hoppas jag i alla fall. Så ruskigt pinsamt!!! Ja ja så kan det minsann gå....

Så när jag vaknade på måndagsmorgon trodde jag att det var synden som hade straffat mig. Jag försökte bita ihop och bli kvitt min bakissjuka med många kurer. Tyvärr blev det bara värre och värre och tillslut låg jag som en död sill i soffan. Jag kunde bara ligga på vänster sida, inte sitta och absolut inte stå. Gjorde jag det snurrade hela världen, det kändes som om jag skulle svimma och kräkas. Samtidigt med detta hade jag en brännande känsla i magen. Det var som om jag hade svalt ett eldklot som låg och glödde.

Martin började misstänka att jag inte var bakis utan sjuk och jag var villig att hålla med. När jag låg där började jag räkna efter hur många kaffekoppar jag har inmundigat per dag de senaste två veckorna. Jag slutade räkna när jag insåg att snittet var runt 10 koppar per dag. Sen ska vi inte tala om de prillor snus jag har stoppat i mig eller den stress jag har haft. Hm, det är inte konstigt att jag fortfarande mår pyton och knappt kan böja mig fram utan att må skitilla. Jag vill inte ens fantisera över hur mitt maginnehåll ser ut.