Magkatarr

Hela gårdagen låg jag i fosterställning och tyckte sabla synd om mig själv. Eller det är inte hela sanningen för först trodde jag att jag var rackarns bakis. Vi hade en mycket trevlig Valborgsfest hemma hos oss med jättetrevligt sällskap, god mat och massor av god dricka. Lisa blev ganska överförfriskad i slutet av kvällen...pinsamt, 31 år gammal och går över gränsen. Hm, som tur var blev jag inte odräglig, hoppas jag i alla fall. Så ruskigt pinsamt!!! Ja ja så kan det minsann gå....

Så när jag vaknade på måndagsmorgon trodde jag att det var synden som hade straffat mig. Jag försökte bita ihop och bli kvitt min bakissjuka med många kurer. Tyvärr blev det bara värre och värre och tillslut låg jag som en död sill i soffan. Jag kunde bara ligga på vänster sida, inte sitta och absolut inte stå. Gjorde jag det snurrade hela världen, det kändes som om jag skulle svimma och kräkas. Samtidigt med detta hade jag en brännande känsla i magen. Det var som om jag hade svalt ett eldklot som låg och glödde.

Martin började misstänka att jag inte var bakis utan sjuk och jag var villig att hålla med. När jag låg där började jag räkna efter hur många kaffekoppar jag har inmundigat per dag de senaste två veckorna. Jag slutade räkna när jag insåg att snittet var runt 10 koppar per dag. Sen ska vi inte tala om de prillor snus jag har stoppat i mig eller den stress jag har haft. Hm, det är inte konstigt att jag fortfarande mår pyton och knappt kan böja mig fram utan att må skitilla. Jag vill inte ens fantisera över hur mitt maginnehåll ser ut.