Arg, ledsen, fattig och arbetslös
Det har varit en tung dag idag, tung och trist. Jag vet inte ens hur jag ska börja men i morse fanns i alla fall ingen lön på mitt konto som huvudmannen hade lovat (kallar han numer för H). Jag visste att facken och H skulle träffas i Gävle idag för att förhandla om oss anställda. Tydligen hade H kommit dit och spelat "tyck synd om mig" kortet. Han hade snyftat och meddelat att det inte fanns pengar att betala ut löner till oss anställda. Sen hade han gått in på sitt privatliv och meddelat att han låg i skillsmässa (vem bryr sig?!). Som tur var lyckades han inte lura våra fackpersoner. Mötet kunde inte avslutas på ett bra sätt utan avbröts med orden att H skulle åka till jobbet för att ge oss varsel om uppsägning.
Mitt fack ringde mig och meddelade att H var på väg och vad han skulle göra. Jag fick även den trista nyheten att det kunde ta minst en månad innan den statliga lönegarantin börjar gälla. Detta innebär att jag är helt utan pengar nu och minst en månad framöver. Jag har ingen rätt till A-kassa eller socialbidrag....tjoho. Sen ringde H och meddelade att han skulle posta våra varsel, vilken fegskit!
Fast detta är inte det värsta! Det värsta är att H återigen vinner och det är såååå sabla trist. Han vet att mitt samvete inte klarar av att jag bara lämnar jobbet och skiter i ungdomarna. Han vet att jag kommer att arbeta gratis. För så är det, jag kommer inte att kunna gå hem och överlämna allt till H för jag vet att han kommer att strunta att göra det. Vilket leder till att alla elever hamnar i kläm. Egentligen behöver jag inte gå till jobbet då jag ej har fått lön men vilken människa klarar av tanken att man har förstört 42 elevers framtid.
Mitt i all denna skit ringde rektor från skolan i Luleå och undrade hur jag skulle göra. Jag kunde inte säga att jag ville tacka nej, det gick inte. Jag sa att jag inte hade bestämt mig då det fortfarande var så turbulent i Gävle. Orden lämnade inte stämbanden, hela kroppen skrek att jag inte kunde tacka nej just nu.
Vad vill ödet mig??????
Mitt fack ringde mig och meddelade att H var på väg och vad han skulle göra. Jag fick även den trista nyheten att det kunde ta minst en månad innan den statliga lönegarantin börjar gälla. Detta innebär att jag är helt utan pengar nu och minst en månad framöver. Jag har ingen rätt till A-kassa eller socialbidrag....tjoho. Sen ringde H och meddelade att han skulle posta våra varsel, vilken fegskit!
Fast detta är inte det värsta! Det värsta är att H återigen vinner och det är såååå sabla trist. Han vet att mitt samvete inte klarar av att jag bara lämnar jobbet och skiter i ungdomarna. Han vet att jag kommer att arbeta gratis. För så är det, jag kommer inte att kunna gå hem och överlämna allt till H för jag vet att han kommer att strunta att göra det. Vilket leder till att alla elever hamnar i kläm. Egentligen behöver jag inte gå till jobbet då jag ej har fått lön men vilken människa klarar av tanken att man har förstört 42 elevers framtid.
Mitt i all denna skit ringde rektor från skolan i Luleå och undrade hur jag skulle göra. Jag kunde inte säga att jag ville tacka nej, det gick inte. Jag sa att jag inte hade bestämt mig då det fortfarande var så turbulent i Gävle. Orden lämnade inte stämbanden, hela kroppen skrek att jag inte kunde tacka nej just nu.
Vad vill ödet mig??????
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home