För exakt 10 år sedan satt jag hemma hos mina föräldrar och var supernervös. För att minska nervositeten for jag och köpte ett par nya jeans, ett par riktigt tighta som skulle visa min fasta stjärt *ler*. Jag skulle på min allra första date senare på kvällen, en viss Martin hade bjudit ut mig.....hihi
Första gången jag träffade Martin var när vi båda jag i 8:an på en högstadieskola i Luleå. Jag tyckte han var väldigt söt och fick veta att han tyckte att även jag var söt. Så en torsdag efter lunch blev vi ett par, ett mycket blygt par som bara höll handen. Tyvärr varade detta förhållande inte länge. Jag hittade en annan äldre kille och beslutade mig för att dumpa Martin *skäms*. Som hämnd brände han mitt fotografi.
Åren gick och jag stötte på Martin ibland. En solig höstdag 1996 såg jag honom komma gående på Regnbågsallen på Luleå Tekniska Universitet och han var så himla läcker! Vi hejade på varandra och jag grämde mig över att jag var så blyg. Några dagar efter det träffades vi igen på Kåren och jag frågade om han och hans kompis ville spela "up the river down the river" ett fyllespel. Tyvärr försvann min kompis den kvällen så jag hann inte göra några moves och Martin trodde att jag hade dissat honom. Nästa gång jag träffade honom försökte han spela lite svår men jag lyckades tala omkull honom. Det visade sig att vi hade samma intressen (dock lyckades han dölja att han var en datanörd) och att vi skulle på samma fest till helgen (hela universitetet skulle även på den festen). Vi pratade hur länge som helst och jag missade alla mina bussar hem där min mamma satt och väntade på mig. Hon och jag skulle göra något och jag fick en utskällning när jag kom hem men jag kunde inte sluta le.
Den gemensamma festen vi skulle på var universitetets sommarfest som alltid gick av stapel i slutet av oktober. När jag kom in på festen började jag tvivla på att jag skulle hitta Martin då det var packat av lättklädda människor i lokalen. Jag beslutade mig för att gå ner och ta en öl för att sedan gå upp och stå vid dörren och spana. När ölen var inköpt gick jag upp och när jag tog det sista steget i trappen ser jag Martin! Där stod läckerbiten med sina kompisar och hade just kommit in genom dörren. Jag stod och snackade med Martin och hans kompisar ett tag och helt plötsligt säger jag:
- jag har både rakat och slikepeelat mina ben, vill du känna?
Martin känner och sen ville en av hans kompisar känna och då säger jag:
- neeej, bara Martin får känna
Ha ha ha, jag skrattar än i dag när jag tänker på det. Nåväl, jag och Martin hängde ihop och hade superskoj hela kvällen men inget hände. Tack vare en av hans kompisar bytte vi telefonnummer innan vi alla åkte hem.
Måndagen efter festen ringde Martin. Jag var inte hemma när han ringde men när jag kom hem och fick veta att en Martin hade ringt hoppade jag och skrek av lycka. Jag blev utbjuden på date helgen efter och i en mörk biosalong den 9/11-96 tog jag hans hand i min. Sen bjöd jag hem honom på te och även fast Martin inte gillade te samt förväntade sig något annat drack han den beska sörjan. Vi satt och pratade länge uppe på mitt rum och helt plötsligt tyckte jag att vi hade pratat nog så jag lutade mig fram och kysste honom mitt i en mening.
Sedan den kvällen är det vi två och jag är lycklig. Tillsammans kan vi flytta berg, vi förstår varandra och vi tillåter oss att växa som människor. Utan Martin hade jag aldrig kommit så långt som jag har gjort i min mentala utveckling och jag vet att Martin känner samma sak. Han är en fantastisk make och jag är väldigt lycklig över att jag har honom i mitt liv. Han är även en underbar pappa och varje gång jag ser honom tillsammans med Moa blir jag varm i hjärtat.