Klädförsäljning

I morse for jag och min familj till en gymnasieskola här i Gävle där några flitiga föräldrar hade dragit ihop en klädförsäljning av begagnade kläder och prytlar. Det fanns hur mycket som helst och hur många människor som helst. Vi gjorde i alla fall en hel del fynd; 3 mjukbyxor a´20 kr, ett par jenas, en fräsig illgrön klänning, en islandströja, massa duplodjur och en cool uppblåsbar snösläde (mest till mig och Martin). För allt detta betalade vi 280 kr......jag älskar begagnade kläder.

Igår ringde det på dörren när jag pratade i telefon, jag trodde det var de härliga grannpojkarna men ack vad jag bedrog mig. Utanför står Jehovas vittnen och det märker jag alltför sent då jag hann släppa in dem innan jag fattade vad de ville. Det tog en bra stund innan jag blev av med dessa dörrknackande dårar (förlåt alla som nu tror på denna guden men jag har otroligt svårt för deras framfusighet) och jag fick höra allt vad gud hade planerat för oss. Vi ska inte frukta för gud har en plan för denna värld!!! Oj vilket dravel och det är precis därför jag har gått ur Svenska kyrkan. Jag kan för mitt liv inte aceptera att det finns någonting (en gubbe eller något liknande) som ska styra mitt liv. Jag tror på mig själv och ödet (tanken om att det finns ett utstakat spår som jag ska följa). Huja det finns så mycket jag skulle kunna skriva om detta ämne så det är nog bäst att jag lägger av innan ni blir totalt uttråkade. Ja ja, jag fick i alla fall en tidning om evolutionen eftersom de tyckte att jag skulle omvärdera mina tankar om Big Bang. Jag har faktiskt bläddrat i denna tidning och där står ännu mer dravel. Undra om man kan sätta upp en skylt på dörren: Inga dörrknackare, Tack! Kan man göra det med reklam måste man ju kunna göra det med predikare?

Tjoho....Fredag!

Snart är veckan slut och det ska bli skönt med helg. Jag är ju så ruskigt utarbetad.....hahahaha. Fast igår gjorde jag ganska så mycket. Först städade jag lägenheten och sen fick jag ett infall och tog insidan av bilen. Sabla vad grus och sand som sögs in i damsugaren, det märks att det inte längre är bara jag och Martin som åker bil. Jag hittade även godisklet lite överallt tillsammans med en massa leksaker. Efter denna intensiva aktion var jag tvungen att vila lite framför teven.

Idag har jag sprungit min vanliga runda och även denna gång var det en massa ungar i spåret. Det var dock inte lika många som i onsdags så jag kunde härja fritt. Jag måste tyvärr säga att dagens löprunda var ganska tung och jag kände mig inte alls fräsh när jag kom i mål.

I morgon ska jag på tjejkväll på en relax här i Gävle. Vi ska bada bubbelbad, basta, dricka gott vin och sjunga karaoke. Det kommer att bli skoj. Sen nästa vecka åker jag mest trolig till Luleå om inte Moa får vattkoppor (hon har två skumma kliande prickar på kroppen) eller löss. Hm, ungar drar hem en massa skit från dagis.

Tråkigheter

Alltså, jag börjar bli aningens less att gå hemma! Dagarna ser exakt likadana ut och jag känner att detta inte är bra för mitt psyke. Jag börjar bli trött och irriterad samt tycka att soffan är för skön. En dag ser ut så här:
Stiger upp vid 7 eller 7.30, duschar, äter yoghurt och makrillsmörgås, borstar tänderna, lägger in en snus, plockar ur diskmaskinen, packar Moas väska, surfar, kör Moa till dagis, varannan dag springer jag (duschar då efter löprundan istället för före), ser på teve (Välkommen till Aidensfield, hem till Gården, Nyheterna, Joey, Vänner) medan jag stickar, surfar lite till, slumrar lite, hämtar Moa, ser på Nalle Puh, lagar mat, leker med Moa, ser på teve och slutligen till sängs. WOW, vilket spännande liv jag lever!!!! Ja just det, ibland tar jag dock med mig Moa till Hemlingby där vi leker "inte nudda mark" och äter glass. Sen städar jag varje torsdag och tvättar då och då. Nästa vecka kommer att bli missär då Martin far till Tyskland.

Hallå där ute!! Finns det någon som kan ge mig ett jobb?

Idag hade jag den värsta dagishämtardagen jag någonsin har haft. När jag kom till dagis hade Moa kissat på sig och satt halvnaken på toaletten. När hon var klar ville jag att hon skulle ta av sig strumporna och då började katastrofen. Moa grinade och slogs i 10 minuter innan sockarna var avtagna. Efter jag hade sköljt av henne kramades vi och blev vi vänner igen. Den vänskapen varade inte länge för då nya torra kläder skulle på startade allt om igen. Efter ca 20 minuter var kläderna på och vi kunde börja gå till bilen där hon somnade grinandes. När vi kom hem igen vaknade hon lika förbannad och allt började om. Nu har hon totalt däckat och ligger framför soffan och halvsover framför Nalle Puh.

I morse när jag lämnade Moa var det ungefär lika kaosartat då 10 ungar skulle ut på utflykt. Det slutade med att jag hjälpte 5 stycken att kissa, klä på sig och fösa ut på gården. Hm, man kanske skulle bli dagisförken........NÄ!

Trafikkaos i löpspåret

Idag snörade jag på mig joggingskorna och styrde min nuna mot Hemlingby. Tydligen var det en hel skola som hade gjort samma sak, det var så sjukt många elever som löpte amok i spåret. Jag fick sicksacka mellan diverse klungor av ungar. Vissa ungar skulle visa att de var snabbare än jag och började tokspringa medan andra strunade att flytta på sig. Sen stötte jag på en grupp döva ungdomar som diskuterade på teckenspråk, jag hade aningens svårt att be om ursäkt så jag kunde komma förbi *ler*. Ja ja, jag fick mina 6 km i alla fall.

Igår var jag och shoppade kläder, gratis! Sandra hade rensat sin garderob och hade tre påsar med kläder hon ville bli av med. Igår fick jag möjligheten att titta i påsarna och hittade några fynd. Bra för mig!!!

Imponerande festligheter

Igår var det då meningen att jag och Martin skulle ha sprungit 3 mil men då vi båda blev sjuka och har fått penicillin fick vi sälja vår starter. Trist med dagen blev ändå väldigt sportig och underhållande.

Saras härliga sambo Daniel har fyllt 30 år och förevigade det genom att arrangera DN-galan tillsammans med Sara. En hel dag fylld med tävlingar och skoj. Varje deltagare fick en personlig inbjudan med information om vem man skulle föreställa och lite hintar om tävlingsgrenar. Jag och Martin gick som Malin Baryard och Patrik Sjöberg. På plats möttes vi av diverse härliga utklädda människor som verkligen såg fram emot att få fira Daniel. Först fick vi trava ut i skogen för att tillverka en pilbåge och en slangbella. Dessa använde i längdskjutning och prickskytte. Efter det blev nattorientering, vedbit mellan benen och benkrok, allt väldigt underhållande! Efter tävlingarna blev det kräftfest med massor av goda kräftor, pajer, sallader samt en supermegasmaskig marängtårta. Bilder på härligheterna finns här, under september 2006.

Under denna dag lämnade vi bort Moa då hon skulle få ganska tråkig på festligheterna. Moa fick spendera eftermiddagen och natten hos Frida, Daniel och Elise. Det var första gången som hon sov där men det var absolut inga problem. Jag måste verkligen säga att både jag och Martin är mycket imponerad över hur lätt hon accepterar att bli bortlämnad. Hon känner sig trygg och är inte beroende av vår närhet. Jag tycker det i alla fall det är jobbigt att lämna bort henne trots att jag vet att hon kommer att ha det superbra. Det är väl modersinstinkterna som spökar. Moa hade i alla fall ätit 6 köttbullar, busat med Elise, sovit hela natten och ätit massor med gröt. Just nu ligger och hon och sover trots det eländiga oväsentet ute på gården. Mannen som äger huset, sågar i stål samtidigt som han slipar och svetsar.

Är jag bakis? Nä, faktiskt inte! Är jag supertrött? Japp!

En lista samt ett konstaterande

4 arbeten jag har haft i mitt liv:

• Köksa och diskare
• Svart städhjälp
• Rosförsäljare
• Korvstoppare

4 filmer jag kan se om och om igen:

• Dirty Dancing
• Forest Gump
• Hela Nalle Puh serien (inte frivilligt dock)
• Pianot

4 tv-serier jag gärna ser:

• Cityakuten (jag har slaviskt följt denna serie i 12 år)
• LOST
• Room Service
• Förlossningskliniken (Tv4 fakta)

4 ställen jag vill åka till:

• Thailand (igen)
• Maldiverna
• Fjällen
• Göteborg

4 personer jag vill träffa:

• Farmor & Farfar (världens bästa men tyvärr finns de inte längre)
• Mina föräldrar (väldigt bra de med)
• Jag själv om 10 år
• Moa om 30 år (Spännande)

4 webbsidor jag besöker dagligen:

• Saras familjelivssida
• Carolines sida samt hennes son Kevin
• Annelis blogg
• Aftonbladet (egentligen en skitsida)

4 ställen där jag trivs:

• På stranden
• Hemma hos mamma och pappa
• I soffan
• I Martins famn

Så där ja, nu vet ni aningens mer.......

Jag har dock konstaterat att jag inte är någon telefonmänniska. Jag gillar inte att prata i telefon, det är obehagligt. Då man inte ser människan man pratar med vet man ju aldrig hur personens ansiktsuttryck ser ut. Jag blir oftast väldigt kort och stel i telefonen viket felaktigt kan missförstås som ett ogillande mot personen i andra änden.

Sjukt värre

Både jag och Martin har nu legat hemma i några dagar med diverse sjukdomsbesvär. Martin har fått någon elak bakterie i halsen vilket har resulterat i öppna sår. Han har med andra ord haft vädigt svårt att svälja föda. Jag lider fortfarande av mina bihålor och huvudvärken sitter som ett järnband över ansiktet och huvudet. Det skulle vara skönt att få en dag utan huvudvärk. Som tur var har inte Moa drabbas av några sjukdomar än.

I helgen ska Moa sova borta igen, vi är så dåliga föräldrar. Jag och Martin ska på DN-gala och fria en 30:åring. Jag ska gå som Malin Baryard och Martin som Patrik Sjöberg....hihihi det blir skoj värre. Jag behöver bara ta på mig H&M kläder och Martin ett par riktigt fula shorts. Denna gång ska Moa i alla fall sova hos Elise och hennes föräldrar och det kommer säkert att gå jättebra.

Nu ska jag leta lite pajrecept....mums

Sjukhusspelet

Att komma till en läkare innebär stora prövningar, det gäller att spela ett spel med tre olika levels innan man når målet.
Level 1 är hyfsat lätt och går ut på att ringa ett telefonsamtal till vårdcentralen där man möts av en automathäxa som ber en sitt lämna telefonnummer så de kan ringa upp. Att komma vidare här ifrån inom rimlig tid handlar egentligen bara om tur.
Level 2 är den svåraste delen och här möts man av en otäck häxa som är svår att forcera. Häxan faller inte för smicker eller fina ord utan här gäller det att ta reda på vilka cheats man kan använda. Några termer är: feber, illamående, flera veckor.
Level 3 är även den hyfsad lätt och här gäller det att få en tid samma dag. Lyckas man med det är man i mål.

Idag spelade Martin detta spel men tyvärr föll han på level 2 och fick börja om. Trots att han har vita prickar i en väldigt svullen hals gav inte häxan vika. Han hade ju inte feber. Det vara bara att inse att det var game over och börja om. Andra gången hade han tur och nämnde ordet feber vilket gav honom tillträde till level 3. Så just nu är han hos läkaren.

Helt overkligt

Idag runt 20.00 ringde min mobil. I andra änden var Föreningen Briggen Gerdas ordförande: "Hej, ska inte ni vara här nu?" VA!!!! Var inte mötet i morgon tisdag kl 19.00????!!!! Jag fick panik och undrade vad f*n jag skulle göra nu. Jag ringde Gunilla och Johanna och skrek att nu sjutton fick de sätta fart för om 30 minuter skulle vi vara på styrelsemötet och lägga fram vår idé. Gunilla låg i badet med hårinpackning och Johanna låg framför teven i mysbyxor men alla fick eld i baken.

30 minuter senare var vi på styrelsemötet och presenterade vår tanke om att starta en privat gymnasieutbildning "Gefle Sjöfartsgymnasium". Vår idé gick hem och förhoppningsvis anställs jag snart som lärling i föreningen med syfte att starta en unik gymnasial utbildning hösten 2008.

Jo, just det man hade gett oss fel datum

Slutspurten är uppskjuten

Det blir inget Lindingölopp, det blir inga tre mil i år. Jag har fått bihåleinflammation och äter en kur med penicillin som varar i 10 dagar. Jag frågade läkaren vad hon rekomenderade och hon tyckte att en start i loppet var en väldigt dålig idé. Så j*vla typiskt! Jag är väldigt besviken. Nu hoppas jag bara att jag kan få ett intyg som i alla fall gör att jag har en start nästa år.

Moa hade i alla fall haft det superskoj hos Maja. De hade lekt och busat hela tiden. Tyvärr bajsade Moa på sig i Majas säng och bestämde sig för att kladda lite på väggen. Hm, undra vad detta betyder? Det är i alla fall synd att det ska hända när hon sover borta, hon har aldrig bajsat i sängen hemma. Det är tur att det finns vänner som kan passa Moa när hennes föräldrar är på pary.

Efter vi hade hämtat Moa for vi och röstade och vårt parti vann...perfekt med lite ombyte. Sen hamnade vi alla tre i sängen och sov i 2h, mycket skönt. Efter en tallrik yoghurt for jag till Gunilla och jobbade lite inför morgondagens styrelsemöte. När jag kom hem såg jag lite teve men det dåligt utbudet såg till att jag hamnade i säng väldigt tidigt. Den kanska slapp och skön dag.

Idag har Moas fröknar planeringsdag så Moa är hemma med mig. Tyvärr är jag inte världens bästa lektant idag då jag har så ruskigt ont i huvudet och känner mig sjuk (det tar ett tag innan drogerna börjar verka). Vi har bakat lite chokladbollar och nu ser hon på teve, igen. Martin skulle komma hem lite tidigare för avlösning. Jag är jättetrött och vill helst sova middag men Moa tycker tyvärr det är en väldigt dålig idé. Det är sådana här gånger det hade varit bra att ha sin släkt nära.

En ond söndag

Aj aj aj, jag har så ruskigt ont i huvudet, nacken och kindbenen. Jag sover så ooootroligt dåligt och har gjort det ett tag nu vilket gör att jag har värk i huvud och nacke. Varför jag har ont i kindbenet vet jag inte riktigt, en idé är att jag biter ihop under natten och en annan är att jag har gegga i bihålorna. Trist är det i alla fall.

Vår tös Moa är inte hemma och det känns faktiskt ganska tomt. Varken jag eller Martin har fått hämta en rädd och gråtandes Moa i natt och ingen av oss har fått en arm, huvud, ben eller tå inborrad eller lagd över vår kropp. Vi har kunnat ligga över hela sängen och vi har inte trängts men nog sjutton är det tomt. Jag tror jag snart ska väcka Martin så vi kan fara och hämta henne hos Maja, där hon säkerligen har haft en toppen kväll/natt.

Själv hade jag en otroligt rolig kväll igår. Jag och Martin var på Johannas 30:års kalas och åt sjukt god mat och pratade med en massa trevliga människor. En jättegravid tjej fick värkar som klockades under middagen och hennes kod för att vattnet hade gått var "påfyllning". Jag hade inte tänkt att vi skulle stanna så jättelänge men tiden gick så otroligt snabbt och vips var klockan 02.00. Jag trodde faktiskt att Martins klocka hade fått tuppjuck och visade tiden fel. Ja ja vi hade i alla fall väldigt trevligt.

Igår morse innan jag hade stigit upp och gjort min morgonharkling blev jag intervjuad av sr gävleborg. Det känndes helt bisarrt att göra denna intervju i bara mässingen och med sovbarr till hår.....hihi tur det inte var teve. Vill ni höra? Varsegod

Pling Plång

Dörrklockan ringde just och där stod Philip, vår underbara grannpojk, och frågade om jag ville smaka godis. Jag kommer verkligen att sakna honom och hans familj, bättre grannar kan man inte få.

Jag stod nyss i tvättstugan och insåg att det inte är så hemskt att vika tvätt utan ganska mysigt. Det är mysigt att stå och vika Moas små trosor, sockar, byxor och tröjor samtidigt som man känner den härlig lukten av sitt barn. Hihi....min älskade unge.

En reporter ringde för en stund sen och meddelade att det var grönt med vår statliga lönegaranti så inom kort har jag äntligen PENGAR igen!!!

Fredagssvammel

Just nu sitter jag i soffan och försöker få till en bild i diverse bildprogram, det funkar så där bra och jag känner att jag håller på att tappa förståndet. Jag får helt enkelt vänta till min käre make datanörden kommer hem.

Jag har en äcklig slemmig substans i halsen som inte känns bra. I onsdags kände jag mig ganska så kry och planerade att jag skulle ta på mig löparskorna och köra ett 5 km:s pass. När jag vaknade på torsdagen fanns den där substansen där och jag la skorna på hyllan igen. Nu börjar jag bli rejält orolig. Det är bara 8 dagar kvar till jag ska springa 3 mil och jag har bara sprungit 2,1 mil en gång. Jag är med andra ord inte alls förberedd för detta. Igår busade jag omkring med Moa och efter 5 minuter var jag helt slut, pulsen rusade och hjärtat slog ojämt. Nu vill jag verkligen bli frisk!

Hösten har börjat smyga in här i Gävle, det är rått och kallt på morgonen och man kan se en liten skiftning på löven. Ett annat kännetecken på att hösten är nära är att jag har börjat sticka. Varje höst får jag krypningar i kroppen och känner ett behov av att få sitta och sticka. Vanligtvis är det raggsockor som står på schemat men denna gång har jag hittat ett mönster på en fräsig 70-tals tröja som jag har påbörjat. Framstycket är avklarat och bakstycket är påbörjat.

I morgon ska Moa sova över hos bästisen Maja då vi ska på 30:års fest. Moa ser verkligen fram emot det och säger: "Mamma, ja ska låna sova Majas säng" "Jo, det ska ja". Hon är för söt vår tös.

Nu är det dags att gå ner i tvättstugan och plocka tvätt.....urk

Avgiftning

Är just hemkommen från läkaren, ett av de snabbaste besöken jag har haft: In 2 minuters samtal och sedan ut. Jag ska i alla fall inleda en avgiftning, jag ska sluta med mina tabletter mot nedstämdhet. Det ska bli skönt att slippa dessa små vita droger som visserligen har hälpt mig oerhört men även skapar ett beroende. Så nu ser jag fram emot huvudvärk och abstinens.

Att vara arbetslös är fördummande och förslöande. Jag känner hur min hjärna krymper vilket resulterar i att "days of ou life" helt plötsligt blir en intressant serie....hujja. Istället för att hoppa upp på morgonen (som jag alltid gör) ligger jag kvar och sover tills Martin åker till jobbet. Stackaren får duscha med Moa, koka gröt åt Moa och leka med Moa innan han måste springa till bussen. Resten av dagen spenderas oftast i soffan. Förhoppningsvis är detta över nästa vecka.

Mitt i all slöhet och dumhet har jag börjat snusa igen *skäms*. Vänner, det banar utför!!!!

Freak show

Länge har jag haft en liten infektion/böld vid bikinilinjen och den har irriterat mig. Idag klämde jag lite på den vilket resulterade i att en liten hårstråöggla uppenbarade sig. Jag började dra i håret och helt plötsligt hade jag ett 3 cm långt hårstrå i handen.....urk. Håret måste ha vuxit innåt bra länge. Ja ja, nu känner jag mig normal igen.

Igår ringde min förra kollega och berättade att hon hade fått jobb som speciallärare. Jag blev självklart superglad för henne men samtidigt blev jag även ledsen. Hur kommer det sig att jag inte får jobb? Vad är det för fel på mig? Jag har sökt många jobb men blir aldrig kallad på intervju vilket är sabla påfrestande för självkänslan. Det är oerhört knäckande att gång på gång känna sig helt värdelös och oduglig.

Just nu är Moa inte på sitt bästa humör. Inget är bra och tårarna sprutar. Hon somnade i bilen hem från Hemlingby och fick sova ett tag här hemma. När jag skulle väcka henne inleddes katastrofen. Det tog ca 45 minuter att få henne på bra humör men efter hon hade hjälpt mig med rårakssmeten hände något och tårkanalen öppnade sig igen. Då fick hon se Nalle Puh vilket stoppade flödet ett tag men nu tycks det ha startat om. Martin och hon ligger på vår säng och håller om varandra, vi brukar lugna ner oss på så sätt. Nu hör jag lite skratt så det verkar som om katastrofen är över för denna stund.

Jag tror jag ska gå dit och skratta lite jag med.

Sträckläsning

Jag har just avslutat en sträckläsning av boken "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" och jag måste säga att jag är ganska så tagen. Boken har funnits ett tag och jag har gått och sneglat på den men jag har kännt mig lite kluven.

Bokens författaren, Pigge Werkelin, överlevde tsunamikatastrofen men hans fru och deras två barn förolyckades. Otroligt tragiskt och jag sörjde med honom ett tag. Problemet var att Pigge blev så ruggit mediakåt och tidningarna slängde ut artiklar om han och hans problem. Detta ledde att jag kände mig lite äcklad av honom. När boken kom hade jag inte riktigt ork att sätta mig in i detta igen och trodde även att det skulle bli en upprepning av alla artiklar som skrevs. Fast igår tänkte jag att jag ändå måste läsa den och redan efter första sidan var jag fast. Helt plötsligt förstår jag hans behov av media, hans frustration över Sverige samt den oerhörda sorg som trasar sönder hans inre. Boken har följt med mig överallt de senaste 18 timmarna och jag har verkligen haft svårt att lägga den åt sidan. Vissa delar av boken gav ett sådant starkt intryck att jag inte kunde fortsätta att läsa medan andra delar numer är fläckade av mina tårar.

Tidningen Norra Skåne skrev "Hans berättelse griper tag i hjärtat och är en smärtsam påminnelse om hur snabbt allting kan förändras". Dessa ord snurrar i min hjärna just nu och jag känner att livet är för kort och dyrbart för otacksamhet, feghet och säkra kort. Dett gäller verkligen att leva livet till fullo.

Never ending story

Mitt fd. jobb förföljer mig och varje gång jag tror det är över visar det sig att jag har fel. Igår fick jag ett rekomenderat brev på posten, detta innehöll min uppsägning. När skolan gick i konkurs för en vecka sedan visade det sig att vi inte hade blivt varslade eller uppsagda på rätt sätt. Detta visste jag men jag trodde det var överspelat i och med att jag fick börja stämpla. Nåja, från och med igår är jag i alla fall uppsagd men nu har jag en uppsägningsmånad framför mig. Detta innebär att jag inte får vikariera något mer då jag egentligen jobbar kvar på min förra skola. En glad nyhet är i alla fall att jag tydligen är berättigad 168 000 kr i statlig lönegaranti minus skatt och återbetalning till a-kassan. Härligt! Hoppas pengarna kommer snart för de behövs.

Just nu sitter jag som vanligt i soffan men denna gång är jag verkligen ynklig, jag är så sabla förkyld! Detta är verkligen inte bra för min uppladdning.....blä

Fröken Lisa

Idag har jag återigen fått bevisat för mig att jag och småbarn inte passar ihop, att jag inte är gjord för att ta hand om en bunt barn som kallar mig fröken. Jag har nämligen varit vikarie i en 2:a på en skola utanför Gävle. Klassen bestod av 19 elever, 16 killar och 3 tjejer vilket helt klart gjorde samlingen ganska stökig. En av killarna var så sjukt snorig vilket resulterade i en grön slemmig snorbubbla som uppenbarade sig vid varje andetag. När det gröna slemmiga snoret sedan nådde läppen slank hans tunga ut för att rengöra området.....urk!! En grabb hade myror i hela kroppen som gjorde att han 99% av tiden låg på golvet medan en annan grabb helt maniskt vässade sin penna.

Höjdpunkten på dagen var när en av grabbarna räckte upp handen och sa: "Fröken, fröken....vet du vem min mamma är?" Ehe, ingen aning..... "Ulrika Messing" Jo tjena mittbena! "Fröken, fröken....det är sant för jag såg han och hans mamma på teve när hon var på Skansen och hon dansade med dansbands Ingvar" Så man kan väl säga att jag har haft ett kändisbarn i min närhet idag.

Det är bara att bita ihop för i morgon ska jag tillbaka igen.

Trist tisdag

Idag när jag vaknade var inte humöret på topp. Jag hade en taggtrådsboll i halsen som sved och brann medan kroppen var het och trött. Inte nog med det; jag fick även mens! Usch och fy, vilken taskig inledning på en tisdag.

Jag har fått några förfrågningar om vad jag pysslar med på mina arbetslösa dagar. Då denna blogg inte riktigt vill sammarbeta när jag ska lägga in bilder får ni istället titta här och klicka på albumet "Lisas arbetslösa liv". Jag vill ju dock säga att inte riktigt alla dagar ser ut så här men nog är det snudd på.

Blandad kompott

Jag är fortfarande helt slut i kroppen efter gårdagens test. Mina fötter och ben är ömma och illamåendet vill inte riktigt gå över. Ja ja förhoppningsvis är allt över till på onsdag då jag ska ut i spåret igen.

Idag har det regnat hela dagen men det stoppade inte utelek. Vi tog på oss regnkläderna och gick ut för att plaska i pölar och gegga med lera. Sen for vi till till Sandviken för att gå på 2:års kalas hos Elise och hennes föräldrar. Vi hade med oss en högljud present i form att trumma, visselpipa, maraccas, trumpet och tamburin....hihi. Efter det trevliga kalaset åkte vi på dagisjakt i stan. Vi hade skrivit upp några adresser och betygsatte de dagis vi tyckte skulle passa oss. Vi fastnade för Kyrkåsens förskola och Koop Trollstugan. Sen var klockan så mycket så vi beslutade oss för att köpa smaskig thaimat från en husvagn i närheten av Strömsbro....mums!!

För en stund sedan så jag på Nannyjouren och blev lite ilsk. Jag har verkligen svårt att förstå de kvinnor som behandlar sina män som barn. Kvinnor som bestämmer allt och inte låter sina män få vara med i procesen. Min uppfattning gällande ett förhållande är att det ska vara jämlikt där båda parter får plats och kan påverka samt växa. Enligt mig handlar det inte om att förändra, skulptera om eller nedvärdera sin partner. Jag har valt Martin för den han är och jag känner inget behov av att styla om honom till någon annan. Jag har träffat många par där killen i fråga måste fråga om lov för att göra vissa saker; "Får jag fara och fiska med mina kompisar?", "Kan jag få köpa de där byxorna (för mina egna pengar)?" Jag har även träffat på par där kvinnan ifråga berättar för sin man hur vissa saker ska göras, som typ hur han ska klä sig när man ska gå till bussen; "Tar du inte på dig täckbyxorna kommer du att frysa". Ahhh, sånt ger mig rysningar över hela kroppen. Hur kan ens man tycka det är stimulerande att domdera och bestämma hela tiden, hur kan man tycka det är bra att man har format sin parter till ett barn som inte tänker själv? Jag skulle tycka det var väldigt olustigt att först behandla Martin som ett barn för att sedan älska med honom, lite inscetiöst kanske. Oj, nu blev det hetsigt värre....ni får ursäkta. Jag behövde visst skriva av mig.

Nu börjar barnsjukhuset.....so long

Smärta

Idag tyckte det jag var dags att spränga 2 mils gränsen så jag tog på mig löparskorna och körde till Hemlingby. Det blev två varv på 5 km spåret och två varv på 6 km spåret (som egentligen är 5,5) alltså totalt 2.1 mil. Fy sjutton vad det var krävande! Sista varvet försökte jag räkna ihop hur långt jag hade sprungit när jag kom till 3 km märket men det gick inte, det var som sirap i hjärnan och jag fick inte ihop matematiken.

Efter bilfärden hem var jag helt slut och väldigt illamående. Benen krampade och tårna blödde. Jag duschade och åt lite mat men det var rysligt svårt att inte säcka ihop totalt. Efter korven och makaronerna var nedtryckta i magen for vi till en liten loppis på Brynäs. Där hittade vi en superfräsig 50-tals lampa som kommer att passa perfekt i vardagsrummet. Foten är i svartglas och lampskärmen är röd, mycket snyggt.

Nu sitter jag här och väntar på att Martin ska vakna för då ska vi fara och köpa godis!!

Begravning

Idag kl 11.00 begravdes E (eleven) och det var bland det svåraste jag har varit med om. Kyrkan var fylld med människor som verkligen älskade och månade om E. Alla hade en röd ros med sig och vid kistan fanns massor av stora vackra buketter. Hela salen luktade blommor och det var nästan kväljande men ändå vackert.

Många tal handlade om E:s förmåga att öppna sitt hjärta för alla och E:s vilja att rädda hela världen. Tyvärr ville E inte rädda sig själv vilket många var förtvivlade över. Prästen var väldigt rörd och hon fick gång på gång göra paus i sina predikningar för att torka tårarna. Inne i salen fanns många trasiga ungdomar som E hade stöttat och man såg verkligen hur ensamma de hade blivit. Många kände sig även arga då de verkligen hade trott att E äntligen hade förstått att droger inte livet och att E skulle klara av att vara drogfri.

Hela tiden kände jag mig väldigt illamående och förtvivlad över hur en sådan fin, härlig och underbar ungdom kunde hamna så snett. En ungdom som berörde och älskade alla har nu försvunnit och lämnat ett enormt tomrum hos oss alla.

E var bara 18 år gammal när livet tog slut!