Fynd

Jag och Moa har just kommit hem från en klädförsäljning (begagnade barnkläder) och sabla vad vi har fyndat. Vi handlade en hel kasse kläder (tre par jeans, fem t-shirts, två klänningar, ett par shorts och ett linne) plus två böcker för 265 kr!!

Jag gillar begagnade grejer, helt klart.

En härlig tid

Ibland när jag hör vissa musikslingor slungas mitt minne tillbaka till vissa händelser. Igår i bilen spelades en riktig "uppochhoppapådansgolvet" låt när jag körde hem från jobbet. Minnet triggades även av att solen värmde mina kinder och fick mina ögon att kisa. Jag mindes helt plötsligt en sommardag för många år sedan, en sommardag som bara var perfekt.

Hela dagen hade jag legat ute och låtit solen slicka min kropp medan jag lyssnade på tracks och sommartoppen. Istället för att bli tomatröd blev jag denna gången snyggt brun och jag mådde toppen. Det var en sådan här dag när man bara var nöjd med allt inklusive sig själv och sin kropp. Efter middagen svidade jag om till en knallgul kort klänning i storlek 170 (japp, innan jag blev gammal och gravid var min kropp grymt trimmad....sen hände något *ler*) till detta hade jag fyndat ett par knalloranga skor. Tillsammans med min vän och granne Lotta drog vi till staden för att gå på det hetaste stället, Roxy. I Luleå är det sällan kvällarna är ljumma och härliga som här i söder men denna kväll var som sagt perfekt. Hela kvällen gick åt att dansa, dricka gott och bli uppvaktad (japp, även det kunde jag bli innan jag blev gammal och märkt *ler*). Vid tre var det dags att försöka ta sig hem och precis som alla somrar i Luleå strålade solen fortfarande.

Mmmmmm det var tider det......
Igår kände jag ett sting av saknad i mitt hjärta när jag minndes tillbaka men väldigt snart kom jag på att mitt liv inte är så pjåkigt ändå. Jag har en underbar man som jag hittar nya saker hos varje dag och även fast min underbara dotter kan driva mig till vansinne är hon i alla fall min och jag älskar henne mer än livet. Sen har jag ett fantastiskt skyddsnät i form av min mamma och pappa, det är bara sorgligt att vi träffas så sällan. Men jag har även lyckas bygga upp ett skyddsnät och kompisnät här som jag värderar enormt mycket.

Sen när det gäller mig kropp får jag för fasen se till att komma iform igen.....jag kanske skulle börja med att slänga chipsen som ligger i skafferiet....näääää man vet aldrig när man blir sugen.

Tröttsamt

Det är tamesjutton tröttsamt att vara på tjocken. Jag är helt färdig för sängen men försöker att sitta uppe liiiite till, det är ju inte sunt att gå och lägga sig kl 21.

På jobbet lyckades jag lösa ett av de mörka moln som har befunnit sig framför min nuna. Superskoj. Trist nog är att det finns ett superstort moln som verkligen sabbar det mesta och denna gång har jag ingen lösning över huvudtaget. Just nu går jag bara och hoppas att det ska lösa sig självt vilket det knappast kommer att göra. Återigen ställer jag mig frågan:

- Vad får en dröm kosta?

Martin, däremot, har absoult inga mörka moln framför sin nuna. Solen har slickat hans ansikte medan han har åkt ned för backen, stått i liftkön, ätit lunch, åkt lift och sedan vilat lite. Usch och fy vad jag är avis!

Inte synd om

Nä, det är inte synd om Martin även fast än han måste åka med 23.00 bussen till Gävle för att sen sitta och vänta på tåget som går kl 01.

Lägesrapport

Det finns egentligen inte så mycket att rapportera. Läget är detsamma som det var för några dagar sedan, dvs. knepigt och knasigt. Det finns människor som tycker det är roligt att starta rykten, rykten som sårar andra. Pratar jag med fel människa så har ett rykte startas. För att ge ett exempel så gick jag och fikade på en annan plats än där jag brukar. Jag hade mysigt, solen sken och sällskapet var gott. Det hann gå 1 timme innan ett rykte började cirkulera, ett felaktigt rykte. Nu är det så att jag fullständigt skiter i rykten, det rör mig inte i ryggen och rinner av mig som vatten. Jag vet att det inte är någon idé att ens irritera sig över ryktet då det bara är min energi som blir lidande. Jag rycker på axlarna och går vidare med en förhoppning om att folk ska ledsna snart. Fast visst kan känslan om att man är tillbaka på högstadiet befinna sig. Det finns massor jag skulle vilja skriva här men.....jag litar inte riktigt på vissa som läser (nu menar jag folk som jag egentligen inte känner men som tydligen vet vem jag är)

Annars njuter familjen av solen och vi är ute mest varje eftermiddag. Middagarna blir sena och Moa är alltid supertrött när vi ska äta. Vi måste försöka återgå till vår rutin med middag vid 17.30, fast vem vill gå in och laga mat när det är 19 grader varmt ute.

Moa har verkligen hittat en kompis här på vårt kvarter, tyvärr ingen jämn gammal sådan utan en äldre herre vid namn Håkan. Moa springer till Håkan varje dag och nobbar hennes jämn gamla granne. Det är ganska lustigt hur Moa verkligen tyr sig till äldre herrar. Stackars Håkan kommer inte att kunna gå utanför dörren utan att ha Moa klängandes runt honom.

I kväll åker Martin till Åre och jag är superavis. Medan Martin kastar sig ned för pisten kommer jag vara hemma och ta hand om vårt barn *ler*.

Gääääsp

Sitter här vid min arbetsplats och bara väntar på att kl är 15.00. De senaste två timmarna har jag inte gjort speciellt mycket.....skrivit lite och tagit reda på en del fakta. Tja, vad kan man säga.

Sen har jag hört lite skvaller, om en tjej jag känner....hihi. Jag var tvungen att maila på en endaste gång.

Nä, nu svamlar jag bara en massa strunt.

Måndag

Även idag har solens strålar värmt oss men tyvärr har jag fått sitta inne större delen av dagen. Medan vädret bara har varit toppen har väl mitt humör pendlat. I morse kändes allt perfekt, jag hade en lösning på problemet och var säker på att allt skulle gå vägen. Utan att avslöja för mycket gick det första samtalet i stöpet då två av deltagarna genast hamnade i försvarsställning och jag satt som ett fån mitt i mellan. Hur jag än försökte medla och lösa problemet hamnade diskussionen i det gamla som ältades och ältades. Till slut sa jag att jag skulle gå där ifrån så de själv fick lösa skiten, tyvärr gick alla. Efter en stunds tankepaus, reflekterande och pratstund med en av deltagarna gick jag tillbaka (denna gång själv) och löste problemet. Som det ser ut nu finns det ett schema som har lagts fram till december. Varje sabla vecka är nedplitad med en massa information om vad som måste göras för att en ev. skola ska kunna öppna ht 2008. Jag och min kollega kommer att hjälpa föreningen i den mån vi kan dvs. jag jobbar en dag jämna veckor och kollegan udda veckor. En av de viktiga aktörerna i frågan är övertalad och nu måste bara resten få tycka till. Jag hoppas dock att jag slipper detta ältande och gnällande som just nu pågår.

Jag for lite tidigare från jobbet för att hinna till tippen med alla grenar som vi har klippt av. Känner mig ganska duktig då jag faktiskt tog släpet själv till tippen och löste en manöver genom att backa. De du farsan......din dotter har lärt sig hur man göra.....hahahaha. Sen plockade vi fram grillen och grillade korv och hamburgare som inmundigades utomhus. Moa tyckte vi behövde ett litet äventyr.

Vår dotter har börjat bli hyfsat rävig, hon är smart och klurig. Sen hon flyttade in i sitt rum har en av oss skött läggningen. Detta för att alla tre inte ryms i hennes säng när hon ska dricka välling. Pappa Martin är som vanligt favoriten vid läggdags men idag var det då min tur. Innan vällingen kokades frågade Moa om det möjligtvis gick bra om hon och jag drack välling i vår säng. Ja, varför inte tyckte jag. Moa sken upp som en sol, vände sig till Martin och utbrast:

-Pappa, då ryms ju du med!!!

Är man så smart får man sin vilja igenom, helt klart.

Vår och en underbar helg

Äntligen lyser solen och pippifåglarna kvittrar, det luktar blöt jord och kinderna hettar. Vi har haft en underbar helg med härligt besök och hårt arbete.

Igår var Moa och jag ute tidigt för att kratta löv. Det märktes att paret som bodde här förr inte brydde sig förra hösten. Massor av möglig frukt och blöta löv täckte vissa delar av trädgården. Jag krattade och krattade men hann inte så värst mycket innan jag var helt slut. Som tur var fick vi en paus då Sara, Daniel, Maja, Joel, Sandra, Krister och Samuel kom förbi på grillunch. Vi har köpt vår första dyra grill och den var ju bara tvunget att testas. Det serverades hamburgare och korv ute i det fria (vi satt på vår stora sten då vi inte har införskaffad något utebord än). Klockan sprang iväg som den ska göra när man har trevligt och helt plötsligt var det dags att säga farväl till gästerna för att fara vidare till en middagsbjudning. Vi hamnade hos Frida, Daniel, Elise och Signe. Jag satt och mös med nyfödda Signe hela kvällen medan Martin hjälpte Daniel och Moa lekte med Elise.

Idag vaknade vi vid 7.30 men insåg snabbt att klockan var 8.30. Efter en smaskig frukost med bröd och smoothie gick vi ut i trädgården för att röja mera. Vid lunch tog vi en paus för att grädda våfflor på trappen. Solen gassade och vi njöt! Sen pratade vi med grannar och Moa lekte med en massa barn. Alla grannar har varit hur trevliga som helst och vår närmste gav oss tre sågar och en kratta. Vi klev in genom dörren för en timme sedan. Vi har i alla fall inlett operation röjning av tomten där en massa onödiga buskar och träd har fått sätta livet till. Det är ett under om Martin och jag kommer att ta oss ur sängen i morgon. Våra armar och ryggar är tämligen mör. Moa har slocknat för 40 minuter sedan då hom var totalt utlakad.

Jag har även hunnit skriva ett lååångt inlägg om mitt jobb och en ev. lösning på problemet men då det inte går att lösenordsskydda enstaka inlägg kommer jag inte att publicera det. Jag vet att det finns några enstaka som läser bloggen som inte ska läsa det inlägget. Nåja, jag meddelar hur det gick.

Nog är det väl själva faan

Jag är arg och jävligt irriterad just för tillfället. Det fungerar inte på min arbetsplats, det är kaos och jävulskap. Det känns som om jag upplever Skepps igen fast på andra sätt. Denna gång handlar det om falskspel, skitsnack och konkurrens. För att dra några exempel så fick jag ett uppdrag att kontakta kommunen för att få fram lite elevpraktikanter som kan dra in pengar. Jag har inte fått tag på personen jag skulle kontakta och igår när jag inte var på jobbet så var rektorn för just den skolan på jobbet och diskuterade men platschefen och draken (jag gillar verkligen INTE att prata skit om någon men denna kvinna kan inte må bra då hon verkligen är hemsk mot andra). Där hade man alltså ett möte om praktikanter och där jobbet nekade till ett samarbete. Ingen informerade mig om detta trots att det var jag som hade uppdraget. Sen vill man att jag ska ringa 5500 företag och sälja resor med skeppet på detta ska jag även vara bokningsassistent. Jag har ingen säljvana och är rent ut sagt kass på det.

Jag pratade med ordförande idag att jag ville jobba hemifrån istället då jag inte mådde bra av att vara på jobbet pga allt skitsnack och falskspel. Då menade han att han hade fått höra att jag hade blivit så negativ på sistone! Hm, jo men visst är jag negativ. Det var ju självklart draken som hade informerat om detta. Ordförande kunde inte förstå varför jag skulle sitta hemma och jobba och skulle mitt beslut bli att fara hem var projektet över. Så beslutet jag måste ta nu är att avbryta projektet eller att slava åt dessa hela sommaren utan att ha minsta möjliga chans att jobba på skolan. Skita i skolan eller inte?!? Vad får en dröm egentligen kosta?

JAG BEHÖVER JOBBA MED NORMALA MÄNNISKOR!!!!!

Ps. läste just inlägget och jag förstår knappt vad jag har skrivit så om ni inte förstår är det helt ok.

Så gulliga barn

Var inne på nll och såg att bilderna på Klara och Adrian är publicerade. Då jag är av ett oärligt släkte snor jag bilderna och lägger upp dessa här

Kim & Camillas son Adrian

Anders & Karolinas dotter Klara

Ja, nä nu måste jag till Luleå.....ska bara spara lite pengar först *ler*

5 dl sockerlösning

Jag älskar smågodis som är fyllda med socker men nog sjutton finns det gränser på vad som är gott. Idag har jag varit på en glukosbelastning där jag på fastande magen fick inmundiga 5 dl sockerlösning.....MUMS!!! Nä, fy sjutton vad äckligt. Trodde jag skulle kräkas många gånger om. Jag hade en kvart på mig att dricka dessa 5 dl och jag klarade det med 1 minuts marginal. Sen fick jag ligga i en soffa och läsa i två timmar. Nåja, nu är det över och allt var normalt (4,7 före testet och 7,4 efter = väldigt normalt)

Varför fick jag då göra detta test? Jo, eftersom Moa vägde hela 4,7 kilo vill man vara på den säkra sidan att jag inte ska ha för högt sockervärde. Av höga värden kan barnet växa och bli för stort. Nu tror jag inte att det var mina värden som gjorde att Moa blev stor. Jag tror hon hade det för bra och att min moderkaka frodades.

Jag är just nu i v15 (går in i v16 i morgon) och jag känner att tiden går så vansinnigt snabbt. Jag tyckte det var nyss jag mådde superilla och just hade fått ett positivt utslag på testet. Min mage har fått en rejäl kula och jag kan absolut inte ha några kläder alls. Fasen, om tiden går så här snabbt kommer jag ligga på förlossningen i morgon.

Jag har redan börjat fundera mkt kring min förlossning och hur jag vill ha det. Den 12/4 ska jag träffa en läkare och med denne ska jag diskutera alternativ.Jag känner väl att det inte finns fler än ett alternativ, dvs att föda naturligt (om det nu går). Men detta kommer även att innebära att jag kräver total kontroll över vad som händer. Jag vill absolut inte att den förra förlossningen ska upprepa sig. Än idag kan jag få kalla kårar när jag tänker på det. Nu har ju visserligen den banat väg för denna förlossning så med stor sanorlikhet kommer det att gå bra. Jag kommer även att få besöka en aurorabarnmorska som jag tillsammans med ska hitta lösningar på ev. problem.

För att avsluta detta inlägg aningens positivt hittade jag ett "så blir ditt gravidår" astro på MVC. Tydligen är jag den blivande storkonsumenten av batikfärgade bärsjalar, lyckobringande amuletter och indisktklingande speldosor i barnkammaren. Grejerna ska vara orginella gärna excentriskt men även kosmiska. Jag vill gärna gunga i takt med delfinljud med tumme och pekfinger i ring tillsammans med andra likasinnande. Jag är en envis jäkel som gärna provocerar och sätter sig på tvären. Ett ständigt ifrågasättande gällande allt pågår.

Hm, nå vad tycker ni? Näää inte stämmer detta eller; ja kanske lite....Jag kommer faktiskt att köpa en bärsjal denna gång MEN inte batikfärgad, sen har jag även tittat på ett bolasmycke (ett smycke som man bär långt ned på magen. Det svaga ljudet från pinglan verkar lugnande på bebisen i magen) MEN den är inte lyckobringande. Någon speldosa har jag inte hittat....än. Att jag är envis vet de flesta runt omkring mig men provocerar, ifrågasätta och sätta sig på tvären är främmande (hoppas jag).

En påminnelse

Det jag tänker/säger om Per

säger mycket mer om mig

än det säger om Per

Följande är helt citerat av min förebild Kay Pollak. Det Kay menar är att de tankar som jag tänker om någon oftast handlar om det som finns inuti mig själv och inte personen. Det jag tänker och säger om andra säger mer om mig än om andra. För att kunna ändra mitt beteende och tankesätt (ofta negativt) måste jag ändra mina tankar om mig själv men även ändra mina tankar om andra människor. Det är bara JAG som har ansvar för MINA tankar! En människa som mår bra har ALDRIG ett behov av att attackera eller förlöjliga en annan människa.

Jag försöker att leva utan att klandra och skuldbelägga andra människor, det är inte lätt men jag försöker. Jag försöker för att jag själv vill vara lycklig. En människa som har föraktfulla tankar om en annan människa kan inte vara lycklig och jag vill vara lycklig. Jag vill vara så tillfreds med mig själv att jag inte behöver sprida skit och dynga om andra i tron att det ska få mig att må bra.

Det jag tänker/säger om Per

säger mycket mer om mig

än det säger om Per

Inte anonym längre

Efter långa och tydligen svåra diskussioner har så pyret fått ett namn, Adrian. Aaaadriaaan, tja nä men det låter ju bra. Först var man inne på Maximilian men insåg snabbt att ungen skulle vara 13 innan uttalet blev rätt och kanske skulle stavningen sitta två år senare. På samma rum som min bror och hans sambo hamnade även Anders, min kära vän, som blev pappa på sin födelsedag (16/3). Där blev det en Klara som även det är ett bra namn. Nu måste jag bara ta tåget till Lulåe så jag får se alla dessa underbarn.

I mitt yrke som lärare har jag lärt mig vad man inte ska döpa sina barn (förlåt alla ni som nu tar illa upp!!!). Döper du ditt barn till något med Y, som tex. Jonny, Tommy, Conny, Ronny hamnar denna automatiskt (eller ajtomatiskt som min far säger) på parkbänken. Robin betyder trubbel (gäller båda könen)och Nathalie innebär en massa krissamtal. Är ni osäker sen när ni ska namnge era avkommor kan ni alltid rådfråga mig.

Min käre far ringde och tyckte jag skulle skriva kåserier till tidningarna. Han hade skrattat så tårarna sprutade när han läste om mina gynekologerfarenheter. Jag tyckte det var ganska roligt själv när jag skrev men inte vet jag om jag vara underhållande på tidspress. Nä, jag fortsätter och underhåller er ni anonyma läsare som nu vet en massa om mitt liv *ler*.

Nä nu ska jag, man och barn fara till affären och handla för veckan.

Kort och intensivt

Moa hann vara på dagis i 1,5 dar innan hon blev sjuk igen. I onsdags fick hon åka till dagis efter sin vattkoppeperiod. Allt gick bra och det fanns inget att nämna när Martin hämtade henne. Igår ringde man från dagis då Moa hade kräkts. Tydligen hade hon varit risig hela förmiddagen och efter lunch hade hon sovit. Så nu sitter jag hemma igen med en sjuk tös.

Moa fick en ny kusse igår! Kim och Camilla fick en son (3700g och 51 cm) kl 15.00. Det hade gått bra och fort. Lillkillen har dock inget namn än så vi kallar honom för pysen. Han finns inte heller fotat på nll än men kanske i början av nästa vecka. Han är ganska anonym

Nä nu ska jag se Nalle Puh

Privata delar

Igår fick jag mig en grundlig genomgång av mina nedre privata delar. Jag är inte pryd för fem öre men visst måste jag medge att ett gynekologbesök är en smula knepigt. På min ena hand kan jag räkna de gånger jag har fått en kvinnlig gynekolog och vid ett flertal tillfällen har jag dessutom fått gynekologstuderade med på köpet.

- Här har ni då livmodertappen

Tre unga studenter tar ett steg närmare för att se bättre medan jag ligger med onaturligt spretande ben och tittar i taket.

- En av er kan få känna hur tappen känns

Helt plötsligt blir det en pinsam tystnad i hela rummet och jag känner ett behov av att bryta isen

- Vacker väder idag.....

Så illa var det dock inte igår. Jag fick en bra manlig gynekolog som minsann kunde konstatera att jag hade en mindre kantarellodling. Nåja, jag fick en 15 dagars dunderkur som inte fanns tillgänglig på apoteket utan fick beställas.

Medan jag låg där naturligt avslappnad (sure!) och såg på det vackra vita taket fanns det bara en sak jag kunde tänka på:

- Shit, tänk om jag luktar fotsvett!!!

Det slår aldrig fel, jag har alltid panik över en ev. fotsvettslukt. Stackars sate som måste sitta och lukta på mina instängda fötter medan han gräver i mitt inre. När undersökningen sen är klar och läkaren börjar sänka stolen börjar en annan fundering att snurra:

- Ska jag ta ned benen från hällorna innan stolen är helt nedsänkt eller ska jag ligga i tio sekunder extra?

Oftast bestämmer jag mig för att ta ned benen innan stolen är nere vilket resulterar i att jag inte når ned med fötterna utan hänger som en väldigt krökt banan. Vilket leder till att jag måste hoppa ned innan ryggen går av vilket i sin tur leder till att jag nästan hoppar på läkaren med naken underkropp.

Pust, jag hoppas verkligen att denna kur funkar så jag inte måste tillbaka på ett bra tag.

Måndag

Sådär då var denna helgen över och en ny vecka står på schemat....Denna vecka började med solsken, plusgrader och en ljus morgon. Jag är en sådan vår och sommarmänniska!

Jag är fortfarande hemma med en prickig Moa men hon kommer faktiskt att kunna gå på dagis på onsdag. Hon har inte fått en enda ny prick sen i fredags! Det var en intensiv men kort historia. Just nu bakar vi bullar och snart ska vi till en handelsträdgård för att handla lite matjord och frö. Nu ska våren sås in!

I morgon kommer faktiskt Martin att få vara hemma. Jag ska till sjukhuset på ett gynbesök, graviditeten har fört med sig en intensiv svampinfektion som gör mig gaaaaalen. Jag måste faktiskt säga att även om denna graviditet var mer efterlängtad så är den tyngre. Jag har mått mer illa denna gång, jag har varit tröttare (har knappt varit vaken de senaste veckorna), mer anfådd och större. Sen har jag redan fått en massa känningar som inte kom förrän på slutet med Moa. Jag har ont i höfterna, svanskotan protesterar samt svampinfektion. Undra hur detta kommer att sluta?

Min lilla dotter har blivit en polis. När Atle och Johanna var här var det Moa som sprang runt Atle och berättade vad man fick och inte fick göra. Jag höll på att bli tokigt på tösen.

-Mamma, Atle tar lampan....det får man inte göra!

Men som Johanna sa; alla tjejer i den här åldern börjar bli småpoliser

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Anneli

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag verkligen avskyr allt som har med avlopp att göra. Det finns mkt snuskiga saker i rör

2. Jag har svårt för att slappna av om det är stökigt runt omkring mig

3. Om jag är riktigt negativ till något kommer det att bli en positiv överraskning om det blir bra

4. Mina öron är inte fullt utvecklade (en snibb sitter fast i örat)

5. Jag har sjuuuukt många födelsemärken på kroppen som förökar sig med ett 10 tal/år

6. Jag läser supersnabbt

Hm, inte vet jag om detta var så egendomligt men....Jag utmanar Sara och Johanna

Hm....

I morse ringde kl 6.00 då jag skulle till Köpis och städa. Dock visade det sig att sopmoppen var trasig!!! Inte bra alls och Lisa fick HANDsopa hela köpcentrat, fy sjutton vilket öde. Nu har jag träningsvärk i ena armen och trött i benen.....Det värsta är att moppen kommer att vara trasig i morgon med....suck. Karin, min vän, se till att moppen lagas fort *ler*!!

Sen när jag kom hem hade jag hoppats på frid men det vara bara att sätta sig i bilen och fara till affären. Jag hann sitta i soffan och vara barnfri i exakt 15 minuter innan Martin for till jobbet. Just nu känns denna dag som vilken vardag som helst......

Moa är rastlös och skulle verkligen behöva springa av sig, mina förslag på lekar är slut och just nu förstår jag inte hur sjutton jag ska överleva nästa vecka. Om några minuter så kommer i alla fall Johanna och Atle hit. Det ska bli skönt med lite vuxen samtal och en lekkamrat till Moa.

Det är så mkt man ska hinna på helgen, det känns som jag får stressa exakt hela tiden. Det ska tvättas, bakas, städas, planeras och handla mat samt vila. Fast när sjutton har man tid med det? Jag vet att det är jag som skapar alla måsten men om inte jag gör det vem gör det då åt mig??

Nu är i alla fall våren här och det känns såååå underbart. Det betyder att man kan vara ute mer och att Moa har lättare för att underhålla sig själv medan man kan pyssla med annat. I morgon ska jag försöka ta mig till en blomsteraffär för att handla lite fröer och jord. Måste ju plantera lite i min trädgård.

Tja, detta inlägg blev ganska gnälligt och meningslöst

Pappersbilder

Den stora nackdelen med digitalkamera är att man (i alla fall inte vi) framkallar bilder lika ofta som förr. Just nu håller jag på med att få i ordning en beställning så att vi kan få lite bilder att sätta i album. Ganska tidigt förstod jag att det skulle bli väldigt många bilder då sista gången vi framkallade var i juni 2005!!! Fy sjutton vad bilder jag har gått igenom, jag har musarm av allt klickande.

Fördelen är att man får sitta och titta på alla härliga bilder och tänka tillbaka på roliga saker. Igår hann jag till juli 2006 och där hittade jag en underbar serie på Moa och min vän Anders. Anders har just byggt hus på en enorm tomt i en by i Luleå. För att få ordning på hus och tomt har han köpt en traktor, i somras fick Moa åka i den traktorn. Vid första anblicken är barn inte speciellt imponerad av Anders men efter ett tag är han helt underbar (om man frågar Moa). Igår satt Moa med och tittade på traktorbilderna och när hon såg Anders untbrast hon:

- "han är skojjig"

Anders gör sig inte till och låter barn göra vuxna saker dvs. skita ned sig. Jag har länge väntat på att grabben ska skaffa egna barn då jag är övertygad om att han kommer att bli en perfekt pappa. Jag behöver inte vänta så länge till för om ungefär en vecka kommer storken med en leverens.

Här kommer i alla fall ett smakprov på den fina fotoserien

Svårt

Nu är det inte lätt att vara Moa. Kopporna har tagit över helt och speciellt i hårbotten, de kliar och gör ont. Hon har även fått feber och några riktigt infekterade sår, stackars liten. Vi har spritat, pudrat, smörjt och blåst men inget hjälper. Jag fick ett tips om tavegyl (medicin mot klåda), tyvärr är denne i flytande form och sådant får vi inte i tösen. Hon vägrar i sten!

Just nu står hon i duschen och njuter av vattnet, vi kommer att få en hög vattenräkning *ler*. Hon är grymt svår att underhålla under dagen då hon inte riktigt kan sitta still. Tyvärr har vi ett riktigt sunkigt väder så man kan inte vara ute så länge. Dagens höjdpunkt var brevbäraren som levererade Bamse till Moa, tack posten!!

Kli, kli

- Mamma, det gör ont här

Tösen pekar förtvivlat bakom örat och visst förstår jag att det gör ont/kliar. Det är en köttig massa bakom öronen, blåsor och sår som orsakar obehag. Vi har tagit fram medicinlådan tillsammans och leta efter asolgel och sprit. Man ser verkligen hur skönt hon tycker det är när jag baddar henne med den kalla spriten. Vi duschar ofta då det verkar hjälpa en stund. Den senaste gången tyckte hon att kopporna var dumma och att jag skulle ta bort dem....lilla vännen. De i håret är allra värst, stora som ärtor och kliar som sjutton.

Själv sitter jag och jobbar mellan filmerna på teven. Det blir jag som stannar hemma då det kostar för mycket om Martin stannar hemma. Så går det när man försöker uppfylla sin dröm. Just nu håller jag på med ett sponsorregister i access...hm, inte kanske skolrelaterat men ansökan är klar och jag får hjälpa föreningen med det jag kan.

Nä nu måste spriten fram igen.....

Dagen så långt

Vi har sett på barnkanalen hela morgonen (eller Moa har sett medan jag har tvättat och blundat lite) för att sedan ta en tur till Sibylla. Det gäller att passa på medan kopporna håller sig från ansiktet. Vi hade tänkt åka på en secondhand affär som ska ligga vid Volvo men jag hittade inte dit och Moa blev rejält åksjuk. Hon har verkligen ärvt den dåliga egenskapen från mig. Jag tycker synd om stackaren som måste åka baklänges då jag verkligen hatar att åka baklänges och blir illamående bara jag tänker på det.

Kopporna sprider sig som en löpeld och vi har lugnt passerat tjugotalet. Än så länge störs hon inte så mkt av deras närvaro. Hon kan utbrista att de gör ont ibland.

Det finns några som vill umgås med oss. Johanna och Atle kommer och fikar på lördag då Atle redan har haft smittan. Perfekt!

Börjar dåligt

Hon har redan kliat sönder en koppa....inte bra

En vanlig morgon?

Klockan ringer vid 5.45....gäsp....Då mitt arbete skulle till båtmässan fick jag möjligheten att jobba hemma. Först ska bara Moa äta frukost och klä på sig.

- Mamma, jag har sår i huvudet
- Ojdå fick du det på dagis?
- Nääää, det gör ont

Sen tar Moa en tugga av smörgåsen och latjar vidare, dvs färdigpratat.

Efter 10 minuter är det dags att kissa, tvätta stjärten och borsta tänderna. Då vi har en sådan ruskigt liten toalett på övervåningen måste man lyfta upp Moas stjärt på handfatet för att tvätta. Sagt och gjort....men vad har ungen för knölar på ryggen....

- Mamma inte röra...aj

Neeeeej hon har fått vattkoppor!
Den första koppan måste ha kommit på huvudet för den är enorm. Sen har hon tre vattenfyllda blåsor på ryggen, prickar på arm och mage. Jippi!! Det här har vi inte tid med just nu....

Men alla som vill ha vattkoppor är självklart välkomna på fika

Bra idé?

Så var det gjort.....nu har vi lärt Moa vad glassbilen är och hur den låter. Bra idé...tja kanske inte men skoj har vi haft. Vi köpte ispinnar till Moa och glassbåtar till de stora (snacka nostalgitripp till barndomen då lillebror och jag fick tuttifruttipinnar och pappsen glassbåt).

Denna vecka är det jag som stiger upp tidigt (5.30)...gäsp...Fast idag var jag vaken före klockan! Kan ha att göra med att jag somnade framför teven kl 20.00, vaknade 22.00 för att sedan somna om i sängen. Jag är så grymt trött på kvällen och det är heeeelt hopplöst att se på teve. Jag har missat allt det jag vill se (måste tanka hem lite serier). Tydligen ska man bli mindre trött runt v13 men jag är tamesjutton tröttare än tröttast *ler*

I lördags tog jag Moa till Skistavallen i Strömsbro sär hon skulle åka barnens vasalopp. Det var med blandade känslor vi kom i mål. Efter 15 meter tyckte Moa att hon hade åkt nog så jag spände av henne skidorna. Det visade sig vara en mkt dum idé som resulterade i grin och tandagnissel. På med skidorna igen.....Efter 10 meter blev det trist igen så vi genade lite (det gjorde absolut ingenting då vi var klart sist). Sen fick jag putta henne framåt ända in i mål. Jag var väldigt lättad när jag passerade målsnöret! Jag tror hon är lite för liten för de skidor vi har köpt, hon orkar inte trycka ned spantet ordentligt vilket gör att hon inte får fäste. Nästa år blir de förhoppningsvis perfekta.

Nä nu ska jag göra lite vällning för nu är det dags för fröken att möta John Blund

Äntligen

Nu äntligen efter många månaders frånvaro är knodden uppe igen!

Håll till godo

Diagnos?

Nå vad tror ni?

- 3 kilo upp
- humörsvängningar
- konstant trött
- täpp i näsan
- illamående
- Fläsk som rinner över linningen
- sugen på saltisar
- luktar svett
- gråtmild

......???

Jamenvisst är det så att jag är gravid *ler*!!! Grattis till dig som lyckades ställa den rätta diagnosen. Jag har just gått in i v13 och har fortfarande svårt att njuta (pga av alla biverkningar) av denna fantastiska händelse. Vi har kämpat länge men nu lyser solen mot oss.

Mitt i denna glädje vill jag skicka en styrkekram till den fantastiska familjen Lööv som vakar över sin cancersjuka son Alfi. Nu när jag skriver tänker jag på hur j*vla orättvist livet är; jag är lycklig över min graviditet samtidigt som ett barn går mot döden. Ett barn som inte ens har fått leva livet, ett barn som har fått kämpa mot cancer större delen av sitt liv och inte får njuta av segerns sötma.