SSAB i hjärnan

När jag var yngre brukade jag och min vän L8 (ett roligt ord för Lotta) hitta på roliga ord och SSAB i hjärnan betydde att man hade hjärnverk (järnverk=SSAB). Ja, jag vet otroligt långsökt men just då var det mkt roligt.

Just nu har jag SSAB i hjärnan, tankarna står inte still. Varje sekund maler tanken om vad sjutton jag ska göra? Det finns så många OM...vad händer om Gävle kommun säger nej till ekonomiskt stöd? Vad händer om Skolverket säger ja till en flytt av skolan till Oxelösund? Ahhhh jag håller på att bli galen.

Vad har jag för möjligheter att stanna kvar i Gävle om allt skiter sig med skolan jag jobbar på nu. Ska jag börja springvikariera igen, eller finns det några andra jobb? Ska Martin offra sin karriär på sitt jobb så att jag kan göra en karriär i Luleå? Kan jag veckopendla fram och tillbaka till Luleå?

Vad gör jag med alla otroligt härliga människor jag har träffat i Gävle? Mina underbara vänner som jag värderar så högt. Människor som tar mig för den jag är och accepterar mina svaga sidor. Sara, den förstående, lyssnande och underbara som inte skräms av min ärlighet. Sandra, den sprudlande glädjespridaren som också accepterar mig och min kantighet. Johanna, spegelbilden av mig själv vilket gör att vi förstår varandra trots att vi inte träffas så ofta. Katarina, den goa söta tjejen som gör Thomas lycklig. Thomas, räddaren i nöden som alltid har funnits (känns det som i alla fall) Frida, den söta och brutalt ärliga tjejen som ibland även skrämmer mig med sin ärlighet *ler*. Sist men inte minst har vi mammamaffian som jag aldrig skulle ha klarat mig utan, ett underbart stöd under en turbulent tid av mitt liv. Sen finns det andra människor som jag nyss har träffat och som jag gärna vill träffa fler gånger.

Självklart har jag även fina härliga vänner i Luleå men jag vill inte välja.....