Livstecken

Jag lever, jag lär mig och jag utvecklas för varje dag som går på stället jag jobbar. Idag har jag lärt mig vad "gripa efter det sista halmstrået" betyder. Det betyder att någon kan börja fabulera ihop historier som inte är sanna som en sista utväg. Idag fick jag veta att det var jag som avbeställde lunchen till eleverna och att det är jag som uppviglar eleverna och föräldrarna mot huvudmannen. Hm, få se nu.....jovisst kan jag avbeställa lunchen men till vilken nytta?? Sen att jag kör en uppviglingstaktik är rent förtal. Hade inte dessa elever funnits och bett mig om hjälp hade jag slutat på det där skitjobbet för länge sedan.

Vad händer annars i mitt liv. Jo, jag har beslutat att åka på intervjuen i Luleå så jag och Moa får en liten minisemester tillsammans med mina föräldrar. Jag tar tåget på torsdagskväll och kommer hem igen på måndag morgon. Rektorn på friskolan i Luleå ville inte ha ett nej som svar och erbjöd sig att betala resan, så off we go.

Hela familjen har även varit och tagit sprutor mot gulsot och fått skydd mot turistdiarré. Nu är vi skyddade mot det mesta. Nu gäller det bara att försöka få ihop en lista på allt de andra vi behöver.

Moas bästis Maja har åkt på vattkoppor och förhoppningsvis kommer den inte hit då vi inte vill riskera resan. Hade vi inte åkt till Thailand hade jag tagit med mig Moa till Maja så hon fick bli smittad. Det skulle vara skönt att ha det överstökat.

Just nu sitter Moa i sin säng och spikar på spikbrädan, hon vill inte alls sova. Nu har hon även hittat legot och hällt ut hela burken i sängen. Det rasslar härligt när hon snurrar runt. Min lilla söta gullunge!