Tröttsamt

Det är tamesjutton tröttsamt att vara på tjocken. Jag är helt färdig för sängen men försöker att sitta uppe liiiite till, det är ju inte sunt att gå och lägga sig kl 21.

På jobbet lyckades jag lösa ett av de mörka moln som har befunnit sig framför min nuna. Superskoj. Trist nog är att det finns ett superstort moln som verkligen sabbar det mesta och denna gång har jag ingen lösning över huvudtaget. Just nu går jag bara och hoppas att det ska lösa sig självt vilket det knappast kommer att göra. Återigen ställer jag mig frågan:

- Vad får en dröm kosta?

Martin, däremot, har absoult inga mörka moln framför sin nuna. Solen har slickat hans ansikte medan han har åkt ned för backen, stått i liftkön, ätit lunch, åkt lift och sedan vilat lite. Usch och fy vad jag är avis!