Gräsänka och barnlös

Nu har jag skjutsat Martin och Moa till stationen. De ska åka till Luleå, Martin ska jobba och Moa ska vara med Farmor, Farfar, Mormor och Morfar. Jag kommer att vara själv i en hel vecka vilket känns både skönt men också skrämmande. Det kommer att vara skönt då jag inte har fått vara ensam på 2 år och 10 månader, skrämmande är väl samma orsak. Jag fällde några tårar efter jag hade vinkat av dem. Moa var så söt och superstolt över att det var hon och pappa som skulle åka tåg, mitt hjärta värkte. Undra om hon kommer att sakna mig överhuvudtaget? Hon är ju så vansinigt pappig.

Så i helgen ska jag bara vara, jag ska göra vad jag vill och känner för inget annat. I morgon ska jag sova till jag vaknar, dega och toffla.

Undra hur länge det kommer att ta innan jag börjar sakna dem? Ja ja, det är nyttigt att sakna.