Besivken
Sitter och se Oprahs 20 års jubileum, man visar en massa lyckliga klipp med överraskningar och dyl. Tyvärr känner jag mig inte lycklig för 5 öre utan väldigt ledsen och programmet hjälper föga. Jag hade rätt om PMS:en, min mens kom idag vilket innebär att jag inte är gravid. Vad är det här för jävla skit! Varför fungerar det inte?
Jag håller på att räkna ihjäl mig: hur många dagar har det gått sen förra mensen, hur många dagar är det kvar till ägglossnig, hur många dagar är det kvar till nästa mens. Detta leder till en enorm stress som förvandlas till en enorm förtvivlan när mensen kommer. Jag känner igen varenda signal min kropp ger mig och nu har signalerna spårat ur. Mina bröst börjar värka något enormt vid ägglossning och slutar inte värka förän mensen kommer, mitt humör går upp och ner och jag kan bli otroligt arg, ledsen och stressad på ett ögonblick.
Tiden efter ägglossningen är värst; har vi lyckas, är jag gravid? Jag går och tänker på det varje sekund fram till mens dvs allt mellan 12 till 14 dagar. Hur sunt är det egentligen? Det värsta i allt detta är att mensen har slutat komma när den ska komma utan är försenad. Den spelar mig ett spratt och jag har köpt många oilka graviditetstest som alla har visat negativt. När mensen inte har kommit på den 25:e dagen rusar jag till apoteket köper ett test för att sedan bli besviken. Efter det kommer tre djävulsdagar då jag försöker pressa bort de positiva tankar som siprar in: det kanske bara är för tidigt att testa, jag känner mig ju svullen, mina bröst spänner kan det betyda.....? Jag springer på toaletten för jämnan och när tillslut den första färgade flytningen kommer blir jag helt knäckt. Fast inte ens då kan jag släppa de positiva tankar som kommer; det kanske bara är en nid-blödning. Det är absurt och löjligt, jag är ledsen och har ont i hjärtat.
Det här håller på att knäcka mig och nu vet jag att jag ska gå igenom det här igen vilket känns otroligt tungt. Alla andra runt omkring oss har så väldigt lätt att bli gravida och fler och fler får vackra härliga magar. Varför får inte jag det? Jag är avundsjuk men ändå lycklig för paren och nej alla ni nu som läser detta behöver inte sluta prata om sina graviditeter när jag är i närheten. Jag är självklart lycklig för er skull och ni är mina vänner! Jag behöver bara få älta just nu.
Jag håller på att räkna ihjäl mig: hur många dagar har det gått sen förra mensen, hur många dagar är det kvar till ägglossnig, hur många dagar är det kvar till nästa mens. Detta leder till en enorm stress som förvandlas till en enorm förtvivlan när mensen kommer. Jag känner igen varenda signal min kropp ger mig och nu har signalerna spårat ur. Mina bröst börjar värka något enormt vid ägglossning och slutar inte värka förän mensen kommer, mitt humör går upp och ner och jag kan bli otroligt arg, ledsen och stressad på ett ögonblick.
Tiden efter ägglossningen är värst; har vi lyckas, är jag gravid? Jag går och tänker på det varje sekund fram till mens dvs allt mellan 12 till 14 dagar. Hur sunt är det egentligen? Det värsta i allt detta är att mensen har slutat komma när den ska komma utan är försenad. Den spelar mig ett spratt och jag har köpt många oilka graviditetstest som alla har visat negativt. När mensen inte har kommit på den 25:e dagen rusar jag till apoteket köper ett test för att sedan bli besviken. Efter det kommer tre djävulsdagar då jag försöker pressa bort de positiva tankar som siprar in: det kanske bara är för tidigt att testa, jag känner mig ju svullen, mina bröst spänner kan det betyda.....? Jag springer på toaletten för jämnan och när tillslut den första färgade flytningen kommer blir jag helt knäckt. Fast inte ens då kan jag släppa de positiva tankar som kommer; det kanske bara är en nid-blödning. Det är absurt och löjligt, jag är ledsen och har ont i hjärtat.
Det här håller på att knäcka mig och nu vet jag att jag ska gå igenom det här igen vilket känns otroligt tungt. Alla andra runt omkring oss har så väldigt lätt att bli gravida och fler och fler får vackra härliga magar. Varför får inte jag det? Jag är avundsjuk men ändå lycklig för paren och nej alla ni nu som läser detta behöver inte sluta prata om sina graviditeter när jag är i närheten. Jag är självklart lycklig för er skull och ni är mina vänner! Jag behöver bara få älta just nu.
posted by Lisa at 09:23
1 Comments:
Usch Lisa, jag vet precis vad du går igenom. Det är inte kul. Man räknar dagar, känner efter extra noga dagarna innan mens och sedan när det där j-a blodet kommer blir man så ledsen och såååå besviken. Man spenderar en halv förmögenhet på olika tester till ingen nytta alls. Blääää.
Jag håller alla tummar och tår för att du blir gravid nästa månad!
Angående vattkoppssmittan så tror jag att det smittar så länge som blåsorna vätskar. Ni får gärna komma på besök när Moa kommit hem, för på hälsocentralen sa tanten att han kan smitta i upp till två veckor.
Skicka en kommentar
<< Home