Hemmafru

Idag är jag hemmafru....suck. Jag gillar inte att vara hemmafru, jag verkligen HATAR att vara hemmafru! Men nu är tvätten undanvikt, golvet är rent, toaletten skiner, alla mobiltelefonsladdar är upprullade, diskmaskinen är tömd, skräpet är kastat, leksakerna är undanstoppade, alla sabla skor står där de ska stå, blommbrädorna är dammfria...osv

När jag stod och tömde diskmaskinen stod jag och tänke på hur sjutton locken helt plötsligt inte passade på brukarna. En massa teorier strömmade över mina känsliga hjärnceller då jag helt plötsligt fick nog. Jag började längta efter frihet! Jag började dagdrömma om att någon skulle ringa på dörren, ta min hand och säga:

- Lisa, du är värd bättre tankar än så. Kom så hittar vi på något roligt

Sen skulle vi fara ut och äta god lunch, gå på nöjespark, shoppa och bara leva livet. Tyvärr insåg jag efter en stund att det inte fanns någon som skulle ringa på dörren då alla är på jobbet, att jag troligtvis skulle få mer magont av en god lunch, att det är vinter och alla nöjesparker är stängda samt att det inte fanns några pengar att shoppa för. Så det vara bara att gå tillbaka till verkligheten och fortsätta fejja.

Jag har två dagar i raken gjort något jag sällan och aldrig gör; jag har misslyckas med middagen. Nej, jag är inte världsbäst på att laga mat men jag brukar inte misslyckas. Igår lagade jag rinnande stuvade makaroner som inte smakade nått och i förrgår serverade jag torr kyckling och okokt potatis. Helt otroligt! Idag blir det nog hämtmat.

Det finns ett tankemönster som jag desperat försöker bryta men det har etsat sig fast och jag blir inte riktigt av med det. Hur jag en försöker kan jag inte släppa tanken om fler barn. Det snurrar hela tiden och tyvärr är det ett problem varken jag eller Martin kan lösa. Vi brukar vara väldigt duktiga på att lösa problem tillsammans med det här förblir olöst. Ruskigt irriterande och det tär på oss båda.