Sträckläsning

Jag har just avslutat en sträckläsning av boken "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" och jag måste säga att jag är ganska så tagen. Boken har funnits ett tag och jag har gått och sneglat på den men jag har kännt mig lite kluven.

Bokens författaren, Pigge Werkelin, överlevde tsunamikatastrofen men hans fru och deras två barn förolyckades. Otroligt tragiskt och jag sörjde med honom ett tag. Problemet var att Pigge blev så ruggit mediakåt och tidningarna slängde ut artiklar om han och hans problem. Detta ledde att jag kände mig lite äcklad av honom. När boken kom hade jag inte riktigt ork att sätta mig in i detta igen och trodde även att det skulle bli en upprepning av alla artiklar som skrevs. Fast igår tänkte jag att jag ändå måste läsa den och redan efter första sidan var jag fast. Helt plötsligt förstår jag hans behov av media, hans frustration över Sverige samt den oerhörda sorg som trasar sönder hans inre. Boken har följt med mig överallt de senaste 18 timmarna och jag har verkligen haft svårt att lägga den åt sidan. Vissa delar av boken gav ett sådant starkt intryck att jag inte kunde fortsätta att läsa medan andra delar numer är fläckade av mina tårar.

Tidningen Norra Skåne skrev "Hans berättelse griper tag i hjärtat och är en smärtsam påminnelse om hur snabbt allting kan förändras". Dessa ord snurrar i min hjärna just nu och jag känner att livet är för kort och dyrbart för otacksamhet, feghet och säkra kort. Dett gäller verkligen att leva livet till fullo.