Blandad kompott

Jag är fortfarande helt slut i kroppen efter gårdagens test. Mina fötter och ben är ömma och illamåendet vill inte riktigt gå över. Ja ja förhoppningsvis är allt över till på onsdag då jag ska ut i spåret igen.

Idag har det regnat hela dagen men det stoppade inte utelek. Vi tog på oss regnkläderna och gick ut för att plaska i pölar och gegga med lera. Sen for vi till till Sandviken för att gå på 2:års kalas hos Elise och hennes föräldrar. Vi hade med oss en högljud present i form att trumma, visselpipa, maraccas, trumpet och tamburin....hihi. Efter det trevliga kalaset åkte vi på dagisjakt i stan. Vi hade skrivit upp några adresser och betygsatte de dagis vi tyckte skulle passa oss. Vi fastnade för Kyrkåsens förskola och Koop Trollstugan. Sen var klockan så mycket så vi beslutade oss för att köpa smaskig thaimat från en husvagn i närheten av Strömsbro....mums!!

För en stund sedan så jag på Nannyjouren och blev lite ilsk. Jag har verkligen svårt att förstå de kvinnor som behandlar sina män som barn. Kvinnor som bestämmer allt och inte låter sina män få vara med i procesen. Min uppfattning gällande ett förhållande är att det ska vara jämlikt där båda parter får plats och kan påverka samt växa. Enligt mig handlar det inte om att förändra, skulptera om eller nedvärdera sin partner. Jag har valt Martin för den han är och jag känner inget behov av att styla om honom till någon annan. Jag har träffat många par där killen i fråga måste fråga om lov för att göra vissa saker; "Får jag fara och fiska med mina kompisar?", "Kan jag få köpa de där byxorna (för mina egna pengar)?" Jag har även träffat på par där kvinnan ifråga berättar för sin man hur vissa saker ska göras, som typ hur han ska klä sig när man ska gå till bussen; "Tar du inte på dig täckbyxorna kommer du att frysa". Ahhh, sånt ger mig rysningar över hela kroppen. Hur kan ens man tycka det är stimulerande att domdera och bestämma hela tiden, hur kan man tycka det är bra att man har format sin parter till ett barn som inte tänker själv? Jag skulle tycka det var väldigt olustigt att först behandla Martin som ett barn för att sedan älska med honom, lite inscetiöst kanske. Oj, nu blev det hetsigt värre....ni får ursäkta. Jag behövde visst skriva av mig.

Nu börjar barnsjukhuset.....so long