26 mars 2007

Måndag

Även idag har solens strålar värmt oss men tyvärr har jag fått sitta inne större delen av dagen. Medan vädret bara har varit toppen har väl mitt humör pendlat. I morse kändes allt perfekt, jag hade en lösning på problemet och var säker på att allt skulle gå vägen. Utan att avslöja för mycket gick det första samtalet i stöpet då två av deltagarna genast hamnade i försvarsställning och jag satt som ett fån mitt i mellan. Hur jag än försökte medla och lösa problemet hamnade diskussionen i det gamla som ältades och ältades. Till slut sa jag att jag skulle gå där ifrån så de själv fick lösa skiten, tyvärr gick alla. Efter en stunds tankepaus, reflekterande och pratstund med en av deltagarna gick jag tillbaka (denna gång själv) och löste problemet. Som det ser ut nu finns det ett schema som har lagts fram till december. Varje sabla vecka är nedplitad med en massa information om vad som måste göras för att en ev. skola ska kunna öppna ht 2008. Jag och min kollega kommer att hjälpa föreningen i den mån vi kan dvs. jag jobbar en dag jämna veckor och kollegan udda veckor. En av de viktiga aktörerna i frågan är övertalad och nu måste bara resten få tycka till. Jag hoppas dock att jag slipper detta ältande och gnällande som just nu pågår.

Jag for lite tidigare från jobbet för att hinna till tippen med alla grenar som vi har klippt av. Känner mig ganska duktig då jag faktiskt tog släpet själv till tippen och löste en manöver genom att backa. De du farsan......din dotter har lärt sig hur man göra.....hahahaha. Sen plockade vi fram grillen och grillade korv och hamburgare som inmundigades utomhus. Moa tyckte vi behövde ett litet äventyr.

Vår dotter har börjat bli hyfsat rävig, hon är smart och klurig. Sen hon flyttade in i sitt rum har en av oss skött läggningen. Detta för att alla tre inte ryms i hennes säng när hon ska dricka välling. Pappa Martin är som vanligt favoriten vid läggdags men idag var det då min tur. Innan vällingen kokades frågade Moa om det möjligtvis gick bra om hon och jag drack välling i vår säng. Ja, varför inte tyckte jag. Moa sken upp som en sol, vände sig till Martin och utbrast:

-Pappa, då ryms ju du med!!!

Är man så smart får man sin vilja igenom, helt klart.