Trist men nödvändigt

Jag har nått till den punkt att jag inte riktigt törs skriva vad jag vill på denna sida och det irriterar mig. Därför har jag bestämt mig för att fixa en ny blogg. En blogg som inte kan länkas till just mig, en blogg som inte har mitt namn som adress, en blogg där jag är anonym för de som inte känner mig.

Jag har lovat att inte lösenordsskydda och det löftet håller jag men jag måste känna mig säker på att ingen som inte bör läsa läser det jag skriver. Så vill ni nu följa mig får ni skicka ett mail (lisa(snabel-a)bros(punkt)nu) eller lämna en kommentar här (kollar fortfarande denna sida) så kommer ni att få min nya adress. Har ni initialerna TS (det finns bara en TS jag inte vill ska läsa), arbetar på min arbetsplats eller skriver för tidningar behöver ni inte bemöda er med att skicka ett mail.

Ni behöver inte alls vara orolig över att jag kommer att neka er adressen, det spelar ingen roll om ni har varit anonyma läsare. Ni behöver inte heller skriva ett långt beskrivande mail över vem ni är. Jag delar gärna ut min adress.

Tack och hej leverpastej...

ps. adressen på den nya bloggen är ett norrbottniskt ord för att inte ha utfört något ds.

Påskslut

Så då var påsken över och allt ska återgå till det normala....hm
Här hemma har det rabatteras och sågspånsskottat. Tyvärr går allt så sakta och det ser fortfarande lika eländigt ut som innan. Jo, en skillnad är att Moa inte längre kommer in i sitt rum. Vi skulle behöva en hantverkare som jobbade gratis och 24 h, en robbot skulle sitta finfint.

Vi har ätit en massa gott och en massa onyttigt. Godiset har flödat och jag är smått illamående men samtidigt sockerberoende. Illamåendet kan även ha att göra med att jag har rengjort var enda avlopp i detta hus. Precis som allt annat var inte det gjort på mycket länge. Nåja, efter många kvällningar och rynkor på näsan ser man faktiskt ett vitt avlopp och inte ett mossigt grönt samt att man inte drunknar när man duschar.

Moa har fått en gungställning och en hoppmatta för att kunna njuta lite mer av tomten. Martin har lovat att bygga en sandlåda men jag har en känsla av att det kommer att dröja ett tag *ler*. Hon har även lekt en massa med granntjejerna och det känns skönt att hon har hittat vänner. Tösen är så stor och det gör nästan ont i hjärtat när man ser henne springa över för att leka. För inte så länge sedan gick jag ju och bar på henne.

Gäääääsp, nu måste jag lägga mig om jag ska orka åka på tippen med en massa ris.

Borsjtj

Gårdagens slut blev betydligt bättre än starten. All trötthet hade dränkt de facto att jag faktiskt skulle få en mysig kväll då jag skulle på midddag hos Sara. MammaMaffian skulle samlas för att äta soppa och Sara stod som värdinna. Vi fick smaka en underbart god borsjtj (rödbetssoppa)! Mums, men otroligt mättande. Som vanligt var det otroligt roligt att träffa alla igen, det blir sällan mellan gångerna. Alla i gruppen har fullt upp: S har en liten och en stor, andra S ska snart få en liten och har just köpt hus, K planerar sitt bröllop och utbyggnad av huset, L sätter sig snart på ett plan utomlands och har även ett spännande jobb och A har två små samt en trädgård som ska fixas till.

Idag jobbar jag bara halvdag och det känns heeeeelt underbart. Så vid 12 ska jag först till plantagen och spana in deras utbud av gungor, sen ska jag till dagis och hämta en Moa. Moa och jag ska därefter lägga in sillen för att sedan sätta oss på cykeln och åka till frisören där Moa och Martin ska bli påsksnygga. Medan jag gör allt detta sitter min mor och far i en bil på väg till oss.

Nästa vecka ska jag på ultraljud och det ska bli spännande. Är fortfarande lite sugen att ta reda på vad det är för kön på den krabat som simmar omkring i min mage. Det ska bli skönt att få se det lilla undret för just nu är det så mycket obehag. Mina knän krånglar, höfterna är ömma, svanskotan låser sig och näsan är täpp. Sen är jag fortfarande inte alls speciellt sugen på mat.

Nä, om jag kanske skulle göra några knyck innan det är dags att gå hem.

Trött, grin- och kräkfärdig

Dessa tre symtom bor inne hos mig just nu och endast ett är relaterat till min graviditet; tröttheten.

Vem som helst blir grinfärdig när man läser tidningarna just nu. Det är galet många artiklar om barn som far illa. Idag och igår har jag läst om en mamma som sålde sin 7:åriga dotter till män som ville ha sex med henne, att barn i Indien är billigare än bufflar dvs mellan 45 och 180 kr för en sexslav eller bara slav, mammor och pappor som har slagit och låst in sina barn. Fy listan kan göras lång och snart vill jag inte läsa tidningen mer. Hur kan man utnyttja och göra något så hemskt mot något så oskyldigt?!? Det övergår mitt förstånd

Kräkfärdig är jag på jobbet. Allt har i alla fall löst sig hyfsat bra men just nu är jag kräkfärdig på de rasister som existerar här. Varje fika eller lunch förs en het debatt om huruvida invandrare ska få vara här eller inte (i landet). Tydligen är alla invandrare kvinnorhatare, lögnare, bedragare, elaka, brottslingar och så vidare. Igår på lunchen var diskussionen så vidrig att jag var tvungen att avlägsna mig. För några veckor sedan försökte jag debatera emot men insåg ganska snart att det var lönslöst. Jag kan förstå var hatet mot invandrare kommer, härifrån på denna plats just i Gävle. Helt galet.

Trött som en gnu (om nu gnu:ar är så himla trött) är jag och jag verkligen längtar till påsklovet (som inte existerar). Hm, undra om Moa kommer att bli sjuk väldigt snart?

Tuff tjej

Moa har just pipit över till granntjejen. Till saken hör att hon aldrig har varit där utan helt sonika följde med mamman i familjen dit. Jag ska snart hämta henne så vi kan åka för att plocka upp Martin.

Idag har jag städat vår smutsiga bil, bara insidan då vi inte har någon slang. Man kan fasken äta från mattorna och rutorna skiner. Sabla vad den var skitig och Martin (om du nu läser detta) det är tamesjutton din tur nästa gång!

Det var ju meningen att jag skulle ta bort den där bersån men jag tror jag har fått häckarmbåge. Jag har så grymt ont i en armbåge av allt klippande här på tomten. Det skulle behövas en motorsåg så jag bara kan gå vålda ner all skit. Nä, jag hängde tvätt utomhus istället och det var superhärligt. Sen åt vi lunch på vår picnicfilt.

Mmmmm........sommar och sol

Trotsig men mysig lördag

I slutänden så hade jag och Moa en bra dag igår. Vi shoppade loss, planterade om blommor, lekte i trädgården och åt gott hos familjen Fredriksson/Nilsson. Fast någon gång titt som tätt fick jag höja rösten och skälla på tösen. Hon går igenom en riktigt jobbig period just nu, en period där hennes hörsel totalt har lagt av. När man säger åt henne att göra en sak är det som om hon vägrar höra på just det örat. Efter fem åtsägningar varav en sker i väldigt hög och arg ton tittar hon upp och säger:

- Va?!

Ehe...........?!?
När hon väl sedan har förstått att hon inte får röra häcksaxen och jag sedan vänder mig om för att fortsätta är det som om hon helt plötsligt har glömt bort vad jag sa. För nästa gång jag vänder mig om så håller hon i alla fall på med saxen. Det går in genom ena örat och ut genom det andra och jag klarar inte riktigt av sådant. Jag får krypningar i hela kroppen och blir så vansinnigt arg. Jag hatar att höja rösten och spela den dumma elaka mamman men just nu verkar det vara det enda som fungerar. Jag kanske måste ringa tv3 och fråga om de har kvar nannyjouren.....

Idag är det söndag och idag tar vi nya tag.
Vi sov till 07.15 och läste sedan många gånger ur hennes egen bok (babyns första bok). Hon kan allt utantill men älskar när man läser och tittar på alla bilder. Vi åt en mysig frukost tillsammans och just nu ser hon på bolibompa. När tvätten är tvättad ska vi gå ut. Idag ryker bersån (har ingen aning hur man stavar det men ni vet en sådan där rund häckliknande sak som man ska fika i) och förhoppningsvis all smuts ur bilen.

Nu vill ängeln att jag ska se teve med henna och visst kan jag det.

Fynd

Jag och Moa har just kommit hem från en klädförsäljning (begagnade barnkläder) och sabla vad vi har fyndat. Vi handlade en hel kasse kläder (tre par jeans, fem t-shirts, två klänningar, ett par shorts och ett linne) plus två böcker för 265 kr!!

Jag gillar begagnade grejer, helt klart.

En härlig tid

Ibland när jag hör vissa musikslingor slungas mitt minne tillbaka till vissa händelser. Igår i bilen spelades en riktig "uppochhoppapådansgolvet" låt när jag körde hem från jobbet. Minnet triggades även av att solen värmde mina kinder och fick mina ögon att kisa. Jag mindes helt plötsligt en sommardag för många år sedan, en sommardag som bara var perfekt.

Hela dagen hade jag legat ute och låtit solen slicka min kropp medan jag lyssnade på tracks och sommartoppen. Istället för att bli tomatröd blev jag denna gången snyggt brun och jag mådde toppen. Det var en sådan här dag när man bara var nöjd med allt inklusive sig själv och sin kropp. Efter middagen svidade jag om till en knallgul kort klänning i storlek 170 (japp, innan jag blev gammal och gravid var min kropp grymt trimmad....sen hände något *ler*) till detta hade jag fyndat ett par knalloranga skor. Tillsammans med min vän och granne Lotta drog vi till staden för att gå på det hetaste stället, Roxy. I Luleå är det sällan kvällarna är ljumma och härliga som här i söder men denna kväll var som sagt perfekt. Hela kvällen gick åt att dansa, dricka gott och bli uppvaktad (japp, även det kunde jag bli innan jag blev gammal och märkt *ler*). Vid tre var det dags att försöka ta sig hem och precis som alla somrar i Luleå strålade solen fortfarande.

Mmmmmm det var tider det......
Igår kände jag ett sting av saknad i mitt hjärta när jag minndes tillbaka men väldigt snart kom jag på att mitt liv inte är så pjåkigt ändå. Jag har en underbar man som jag hittar nya saker hos varje dag och även fast min underbara dotter kan driva mig till vansinne är hon i alla fall min och jag älskar henne mer än livet. Sen har jag ett fantastiskt skyddsnät i form av min mamma och pappa, det är bara sorgligt att vi träffas så sällan. Men jag har även lyckas bygga upp ett skyddsnät och kompisnät här som jag värderar enormt mycket.

Sen när det gäller mig kropp får jag för fasen se till att komma iform igen.....jag kanske skulle börja med att slänga chipsen som ligger i skafferiet....näääää man vet aldrig när man blir sugen.

Tröttsamt

Det är tamesjutton tröttsamt att vara på tjocken. Jag är helt färdig för sängen men försöker att sitta uppe liiiite till, det är ju inte sunt att gå och lägga sig kl 21.

På jobbet lyckades jag lösa ett av de mörka moln som har befunnit sig framför min nuna. Superskoj. Trist nog är att det finns ett superstort moln som verkligen sabbar det mesta och denna gång har jag ingen lösning över huvudtaget. Just nu går jag bara och hoppas att det ska lösa sig självt vilket det knappast kommer att göra. Återigen ställer jag mig frågan:

- Vad får en dröm kosta?

Martin, däremot, har absoult inga mörka moln framför sin nuna. Solen har slickat hans ansikte medan han har åkt ned för backen, stått i liftkön, ätit lunch, åkt lift och sedan vilat lite. Usch och fy vad jag är avis!