Hemsk morgon

Usch & fy jag vill aldrig uppleva en sådan dagislämning igen.

Moa var helt förtvivlad när jag lämnade henne på dagis i morse. Ingen fick röra henne utom jag. Hon ville inte att någon dagisfröken skulle ta i henne utan hon skulle vinka själv. Där stod min älskling, rödgråten och förtvilad kastade hon släng kyssar genom fönstret. Mitt hjärta brast och även jag föll i gråt (jag grät hela vägen till jobber och gråter även nu). Helst ville jag bara springa in och ta tag i ungen för att sedan åka hem med henne. När hon sedan såg att jag gick vände hon bort blicken och grät ännu mer. En fröken försökte ta i henne men Moa lät ingen komma nära. Hon är sig inte alls lik och vi är förtvilade. Allt jag tänker på är: Vad har vi gjort!!!!

Moa är en glad och frammåt tjej som gärna umgås med andra. Hon går fram och kramar alla hon tycker om. På dagis ställer hon sig bakom våra ryggar och vill inte bli lämnad. Mitt hjärta värker och jag vet inte vad vi ska göra.