Dagis

Jag har just avslutat städningen av huset och medan jag sprang omkring och fejade funderade jag över Moas dagis. Det är en hel del jag inte gillar, typ läget, könsförvirringen, bristen av utomhuslek men jag gillar att Moa äntligen får umgås med ”olika människor” (knepigt ord, ska försöka förklara). Dagiset i Gävle låg i ett dyrt bostadsområde där ett speciellt klientel av människor bodde, tvåbarnsfamiljer med två bilar, snyggt hus och hyfsat stort sparkapital på banken. Det fanns inte en enda invandrare, inte ett enda barn med bara sin mamma eller pappa. På det nya dagiset leker Moa med en massa barn, en massa barn med en massa olika bakgrunder. Det finns barn från olika länder, barn som är muslimer, barn som bor ensam med sin mamma och barn som är handikappade. Hon får vara i en miljö som liknar det samhälle vi lever i. Vi lever inte i ett samhälle där Svenssonfamiljen dominerar och tur är väl det.

Jag har tyvärr inga vänner som inte är Svenssonlik och detta beror nog på (tror jag!) att jag inte växte upp med andra än Svenssonlika människor. För 20 år sen var det inte så vanligt med plastpappor, bonussyskon, flickor med slöja, invandrare eller oliktänkande. Sverige såg annorlunda ut helt enkelt och vad är egentligen svensk? Saab, Volvo, Sill och ABBA?

Jag känner att jag håller på att närma mig ett ämne jag verkligen kan få kraftiga utslag av…….invandring och rasister. När jag hör frasen:

- Jag är inte rasist (orden viskas fram) men.......

Fy f*n för den meningen!!!! Måste nog sluta innan detta blir en jobbigt blogginlägg.