Pappas lilla flicka

I Kvarnlöf/Nilssons familjeordlexikon existerar inte ordet "mammig", däremot finns orden "pappig", "pappas lilla flicka" och "pappakär". Det är nästan löjligt hur en sådan liten varelse kan älska sin pappa så otroligt mycket. Mamma, dvs. jag är inte värd vatten och speciellt inte om pappa Martin finns i närheten. Så länge Martin inte är i huset så funkar det helt okej men skulle hon känna vittringen av sin far är allt kört. Det är pappa som ska klä på henne, torka henne i stjärten, göra välling, skjuta vagnen, borsta tänder, läsa godnattsaga, koka gröt..........tja listan är lång.

Moa och jag fick en riktigt bra relation nu när jag tog henne till Luleå och lämnade Martin i Gävle. Vi skrattade, lekte, pratade och myste vilket var totalt underbart. Jag njöt verkligen av varje minut jag fick med henne. Moa visade sig vara en tuff tjej med humor som jag verkligen fick lära känna. Sen kom Martin och jag var som bortraderad från hennes hornhinna. Hon tappade även den där tuffheten som visade sig finnas och blev gnällig igen. Det är som om hon blir en helt annan Moa när Martin inte är i närheten.

Ikväll kändes det extra tufft vid läggdags. När jag hade läst sagan och skulle pussa henne godnatt ville hon inte alls utan pussade boken istället för mig. Jag får försöka komma ihåg hur mysigt hon och jag hade i Luleå istället för att sörja helt enkelt.

Idag har vi besiktigat vårt hus....det känns fortfarande helt overkligt "vårt hus"...hahahahaha. Besiktningsmannen hade inget att anmärka förutom att vi borde byta taket då det inte var bytt sen 1933. Nästa vecka skriver vi papper och betalar handpenning....shitt pomfritt nu måste jag nypa mig igen.