30 juni 2006

Dagens blogg del 1

Idag har jag valt att dela upp bloggen i två delar. Det känns som om jag inte kan blanda ihop de olika händelserna i en blogg då de är så otroligt långt ifrån varandra.

Just nu känner jag mig skitförbannad, otroligt ledsen, fylld av panikångest och väldigt deprimerad. Man kan lungt säga att jag känner mig väldigt svart och trist medan solens strålar spelar mig ett spratt utomhus. Jag bär på en ilska som verkligen kokar i mitt inre och jag hittar inte avstängningsknappen. Ångesten som river i mitt hjärta och trycker ihop min bröstkrog så jag knappt kan andas gör mig förtvivlad. Allt detta leder till att livet just nu är mörkt.

Vår semester var fantastisk och efter några dagar i Thailand kunde jag nästa lägga allt bakom mig. Martin var fantastisk, han hade organiserat resan perfek och tog tag i allt som behövdes. Jag kunde tryggt finnas i bakgrunden och överlämna mig totalt. Lisa, jag, arbetsmyran behövde inte fatta några beslut, lösa problem eller forsera hinder. Min Martin såg till att jag fick vila och det är jag evigt tacksam över.

Tyvärr fick detta ett abrupt slut på Arlanda då Martins telefon ringde. Då jag hade stängt av min telefon har jag inte varit kontaktbar men denna man hade gjort sig besväret att leta reda på Martins nummer för att få tag på mig. Jag kände hur allt svart sköljdes över mig igen och hur mina käkar hittade sin ihopbitna position igen.

Hur ska vi bli av med lägenheten på snabbast sätt? Hur får vi ihop pengar till nästa månad? När får jag pengar? Kommer jag att hitta ett nytt jobb? Var det rätt bestlut att tacka nej till jobbet i Luleå? Dessa är några av de frågor som snurrar i mig och som aldrig blir besvarade utan bara lämnar i från sig ett eko som studsar.

Sen är jag så vansinigt arg, jag är arg över att det lönar sig att vara oärlig, kriminell och psykopat. Men jag är även arg över alla tama myndigheter som inte törs ta ställning. Gävle kommun, som gärna ville ha kvar skolan men som inte agerade; Skolverket, som låter H fortsätta som inget har hänt; Skatteverket, som ser mellan fingrarna; Arbetsmiljöverket, som inget gör. A-kassan, som låter mig hanmna i ingemansland gällande pengar; LR, som jobbar väldigt långsamt och bara tar semester. Listan är lång!

Det är så mycket jag måste ta tag i, det är så många telefonsamtal som måste ringas och jag känner att jag inte orkar. Jag behöver få krypa ner under mitt skyddande täcke och överlåta allt till någon annan.

Ni får ursäkta om ni inte förstår nått av det jag skriver men denna blogg var bara för min skull, jag behöver få skriva av mig innan jag exploderar.